(Jean Yarbrough, 1940) “All Heathville loved David Carruthers, their kindly village doctor. No one suspected that in his home laboratory on a hillside overlooking the magnificent estate of Martin Heath, the doctor found time to conduct certain private experiments – weird, terrifying experiments.”
Så inleds The Devil Bat, den första av nära 200 filmer från Producers Releasing Corporation, den kanske minst namnkunniga av de studior som kallades “Poverty Row” och prånglade ut snabbproducerade och billiga b-filmer under 1940-talet. Bela Lugosi spelar Carruthers, som under den fryntliga ytan kokar av ilska – han känner sig blåst av sina affärskollegor, som gör stor affär av att generöst skriva ut en check på “five thousand dollars” när han tycker sig vara värd mer. Så Carruthers hämnas på enklast möjliga sätt: i sitt hemliga labb föder han upp muterade fladdermöss (tänk labrador-size) som han har tränat att attackera när de vädrar en viss kemisk substans – en lukt han häller i flaskor och säljer in som exklusiv after shave, och som han lurar sina offer att gnida in runt halsen (“Now, rub it on the tender part of your neck”) så att de sen blir mums för de biffiga fladdermössen.
Den påvra budgeten är märkbar; alla scener utan Lugosi är plågsamt stolpiga, med fnissframkallande specialeffekter och okarismatiska bruks-skådisar. I gengäld är alla scener MED Lugosi oerhört charmiga – han är mysigt demonisk som den hämndlystne doktorn.
Skärmtid 
Lämna en kommentar