Söndagsklassikern hade jultema, och vi såg MIRACLE ON 34th STREET!
(Eller på svenska ”Det hände i New York” vilket råkar passa in på ca en miljon filmer. Som det händer saker i New York på film!)
Filmen handlar om en mamma och dotter, där mamman är trist realist och har uppfostrat sin dotter på samma sätt – barnet (en mkt ung Nathalie Wood!) tror därför inte på sagor och avfärdar all fantasi med ”det är inte sant”. Mamman jobbar på Macys och där får de en ny jultomte på leksaksavdelningen – en snäll och varm gubbe med vackert skägg som hävdar att han är tomten själv.
Det här låter ju sentimentalt och smetigt som tusan men jag tyckte inte det var det! Ett stråk av sorg (och kritik mot kapitalismen) går genom hela historien. Den slutar faktiskt som ett rättegångsdrama, där den gamle mannens liv hänger på att hans advokat (mammans snygge granne!) kan bevisa att jultomten finns.
En sån varm och mysig film! Kanske är jag bara extra blödig just nu, men jag grinade några gånger. Jag är inget fan av att man ska måla upp juuuuuleeeeeen som något så underbart just, men det handlade kanske mer om fantasi och våga leka och våga tro. Filmen kom två år efter andra världskrigets slut. Jag förstår att man behövde en sån här film då!
Favoritscenen var när den gamle mannen skulle försöka få barnet att förstå vad låtsaslekar var, och att det är roligt att låtsas vara en apa! Känns som att en sån scen skulle klippts bort idag.
Det finns en remake från 90-talet men se den här istället. Först tänkte jag stark trea men äsch det är ju juuuul och allt. Fyra vackra tomteskägg till Miracle on 34th street!
Regi: George Seaton
Manus: George Seaton, Valentine Davies, Jacques Monteux
Skärmtid 
Lämna en kommentar