Det blev inget stort tv-år för mig i år. Två småungar och en geriatrisk terrier med prostatabesvär satte effektivt käppar i hjulet för tv-tittandet. Men en hel del godbitar hann jag med! Vi börjar med…
Årets genombrott – Jeff Hiller
Bridget Everett får ursäkta (älskar henne med), men den allra bästa i dramakomedin Somebody Somewheres tredje säsong är ändå Jeff Hiller. Gummiansiktet Miller gör en otrolig prestation som den rare, snälle, gudskrisande, teenytini-drickande Joel. Han seglade snabbt upp som den mest älskvärde karaktären i den mest älskvärda serien. När han sedan träffade Tim Bagleys ljuvlige Brad… hjärtögon! De två vinner även Årets par!
Somebody Somewhere finns på Max.
Årets Spielbergfeeling – Skeleton Crew
Ni vet vad jag menar om jag säger ”Spielbergfeeling”. Det som vi gamlingar förknippar med allt vi nostalgiälskar. Barn på BMX som cyklar på förortens tomma gator i morgonljuset till tonerna av sprittande stråkar. Övernaturliga små monster som är lika gulliga och roliga som farliga. I år uppfyller Skeleton Crew alla dessa krav! Den kanske mest lyckade Star Wars-serien (ingen stor konkurrens) bjuder på kul barngäng, knasiga skurkar och lagom läskiga äventyr.
Skeleton Crew finns på Disney+.
Årets bästa klipp – Maya Rudolphs Mother’s Day Monologue på Saturday Night Live
Hur många gånger har jag sett det här klippet nu?! Fe-no-me-nalt. ”I AM MOTHER! And if you don’t stop hitting your sister, I will turn this car around!”
SNL när det är som bäst.
Årets realitytävling – The Great Pottery Throw Down
Ingen jävla extremsport/tuttskit på min realitylista här. Istället väljer jag goa britter med dåliga tänder och charmig torr humor som tävlar i keramik! En av domarna är den kunnige bjässen Keith som gråter av rördhet minst tre gånger per avsnitt. Inspirerande feelgood, ett riktigt lyckopiller. Varför gör inget produktionsbolag en svensk version?!
The Great Pottery Throw Down finns på TV4 Play.
Årets dystopi – Fallout
Helt okaraktäristiskt för mig gillade jag verkligen Fallout! Serier som bygger på dataspel och är dystopier har ju fullkomligt regnat över oss men för mig vinner den här pricksäkra tonträffen mellan spänning och skratt. Längtar efter säsong 2!
Fallout finns på Prime.
Årets bästa soundtrack – One Day
Leo Woodall och Ambika Mod gjorde den här tv-serien till en helt perfekt romcom med paret som följs åt genom åren. Woodall kommer nog bli superduperkänd och nästa Hollywooddarling om ni frågar mig! För oss som var unga på 90-talet *rosslar nere i min gravkista* var soundtracket en oavbruten FEST, bara det att ett avsnitt kunde börja med Brimful of Asha… aaaaaaahhh…
One Day finns på Netflix.
Årets Skrattattack – Metronom-scenen i Bäst i test
Tack var ett otroligt charmigt gäng i höstens Bäst i test blev det här bästa säsongen hittills tror jag? Herregud vad jag skrattade och ingenting skrattade jag mer åt än testet när deltagarna skulle säga ett ord för varje metronom-klick. Till och med min man skrattade så det kom ljud. Vilket är sällan.
Bäst i Test finns på TV4 Play.
Årets halvbesvikelse – The Bear
Säsong 2 var så ofantligt bra, med varje avsnitt som en liten underbar kortfilm. Säsong 3 nådde inte upp till de nivåerna – men var så klart jättebra ändå, speciellt Olivia Colmans scener. Hon är så underbar. Längtar efter fortsättningen, då vill jag se Carmy och Claire-Bear försonas till tonerna av REM:s Strange Currencies.
The Bear finns på Disney+.
Årets bästa karaktär – Deborah Vance i Hacks
Hur kan denna otroliga kvinna inte kunna finnas på riktigt?!
Hacks finns på Max.
Årets Still Going Strong – Only Murders in the Building
”En svag fjärde säsong” skrev Skärmtids-Per, fortfarande kul säsong fyra säger jag! Bländande biroller som Meryl Streep, Paul Rudd (med tidernas sämsta irländska dialekt – var det meningen?!) och nytillkomna favoriten Molly Shannon gjorde även denna säsong till en av höstens höjdpunkter som jag längtade till varje vecka. Man kommer inte för den perfekta storyn. Man kommer för skojet och tramset!
Only murders in the building finns på Disney+.
Årets comeback – Adam Brody i Nobody Wants This
Hela världen fick plötsligt upp ögonen för ”the hot rabbi” som i liiiiiite överskattade Nobody Wants This som spelas med den äran av Adam Brody. Men Brody kommer för mig alltid ALLTID vara bedårande Seth Cohen i The OC, med Vans, pikétröja, Death Cab for Cutie i cd-spelaren och Kavalier och Clays nya äventyr på nattduksbordet. Se/se om The OC – håller fortfarande!
Nobody Wants This finns på Netflix.
Årets bästa kyss – Nobody Wants This
Jävlar vad den där allra första kyssen såg skön ut…
Årets bästa Marvel – Agatha All Along
Noll konkurrens men jag gillade verkligen den här häxserien som hade varit fenomenal om de bara sluppit förhålla sig till MCU hela tiden. Läs mer om vad jag tyckte om serien här!
Agatha All Along finns på Disney+.
Årets mesta ”åhelvetejävlar har du sett den?!” – Baby Reindeer
Jag var be-satt av Baby Reindeer och hela världen med mig.
Baby Reindeer finns på Netflix.
Årets julkänsla – Black Doves
Jag skriver mer här!
Årets mest välgjorda tv-serie – Bluey
Va vad skriver hon? Tänker ni. Bluey? Menar hon någon kreddig polisserie? För hon kan ju inte mena den där animerade barnserien från Australien om en värld där alla är hundar? Jo, just den. De (tidigare) avsnitten The Sign, Sleepy Time och Rain är bland det finaste jag någonsin sett.
Bluey finns på SVT Play och på Disney+.
Bästa svenska tv-serie – Painkiller
Tack Gabriela Pichler! Kan inte du göra alla svenska grejer?
Painkiller fanns i alla fall på SVT och kommer säkert tillbaka!
Jag kommer säkert slita mitt hår över sådant jag inte kommit ihåg, så den här listan kan komma att uppdateras. Vad vill du komplettera med?
Skärmtid 
Lämna en kommentar