Sinnliga Babygirl är verklighetsflykten vi behöver

Ett av hjulen på sittvagnen har gått sönder. Jag pressar vagnen framåt genom klimatkrisens januari – grus, dis, slask. Töntglasögonen immar igen. Rösten spricker när jag högljutt skäller på barnen som slåss om att få hålla ett plastigt paraply. Båda är också hungriga, JA MEN NI KANSKE KUNDE ÄTIT FRUKOST DÅ? Båda fryser, JA MEN NI KANSKE SKA SÄTTA PÅ ER VANTARNA DÅ? En är plötsligt bajsnödig, akut, och nej kan inte hålla sig till förskolan. DU KANSKE SKULLE GÅTT PÅ TOA INNAN SOM JAG BAD DIG OM!

Vet ni vad man behöver då, mitt i denna vardag? Man behöver Nicole Kidman, klädd i skräddade cashmerekappor och silkiga underkläder. Man behöver Harris Dickinson i bar överkropp och hipstertatueringar som på hundratusen kronor per natt-hotellrummet dansar till Father Figure. Man behöver att dessa två vackra stjärnor leker ångande sexlekar på ett karriärskvinnekontor med glasväggar som vetter ut mot Manhattan.

Man behöver Babygirl!

Babygirl har lite märkligt nog lanserats som en erotisk thriller. Uppenbarligen ska vi tänka på Basic Instinct, Fatal Attraction, Disclosure (Skamgrepp) och de andra filmerna från 90-talet som kom under förra vågen av erotiska ”vågade” filmer.

Men det är ingen thriller. Det är inte heller en romantisk film. Det är helt enkelt en ganska svår film att genrebestämma. Den bästa referensen jag kan komma på är faktiskt svenska Kärlek & anarki – minus komedin på bokförlaget. 

Men den holländska regissören och manusförfattaren (samt tidigare teaterskådisen) Halina Reijn som gjort filmen, säger själv att hon tycker Babygirl är rolig. ”Jag ville göra en stor, rolig, amerikansk film!” utropar denna kvinna, som själv framstår som en superstar, glatt i Daily Show.

Bless you för det! Ursäkta mina fördomar men hade Babygirl följt europeisk tradition eller gjorts i Sverige hade det varit en mörk, trasig, destruktiv historia där alla bara ser ut som skit och mår som skit. 

Storyn är enkel nog: superkarriär-VD:n Romy (Nicole Kidman) har ett härligt liv med kul tonåringar, het och intressant regissörsman (Antonio Banderas) och en garderob att döda för. Men… hon saknar något. Hennes man kan inte tillfredsställa henne sexuellt eftersom hon tänder på att bli dominerad. Men god morgon snygge unge praktikant Samuel (Harris Dickinson) som kan tämja både aggressiva hundar och uttråkade affärskvinnor. Samuel visar sig ha ett kink-spider sense och känner direkt på sig exakt vad det är Romy längtar efter.

Det är en film om skam, sexualitet och autencitet, svåra ämnen men förpackade i en ack så härlig förpackning. Det är en sinnlig film: siden, ylle, botoxnålar, hud, tårta, svett, mjölk, ångande heta pooler, och givetvis ångande hett sex. 

En annan härlig sak är att den nya unga generationen är så mycket bättre på en massa saker. Samuel Gen Z-pratar tryggt om safewords och samtycke, “No, that’s an outdated idea about sexuality” svarar han lugnt på anklagelser och blir aldrig skärrad. Ingen karaktär känns heller hotfull – en avväpnande detalj är att varken Samuel eller Romy  är erfaren på det här området, Samuel kan dela ut en befallning men i nästa sekund fnissar han lite osäkert: ”Eller? Vill du det?” och Romy är lika clueless hon. Vi slipper creeps även om det tydligt talas om att relationen inte är okej på grund av maktförhållandet VD/praktikant.

Och tack gode gud för att det är 2025 och inte 1995. För det här är en film som är på kvinnors sida. Till skillnad från de erotiska ”thrillers” som kom på 90-talet behöver kvinnorna inte straffas. Inte skjutas som Glenn Close i Fatal Attraction eller få sparken, som Demi Moore i Disclosure. 

Istället är budskapet: känn ingen skam, acceptera dig själv! Man behöver faktiskt inte heller överanalysera filmen. Babygirl kanske inte förändrar världen men oh vilken härlig verklighetsflykt för oss som släpar oss fram genom vardagens gråa slask. (Ett litet PS: det här otyget med att alla filmer nuförtiden ska pleasa TikTok-användarna med en dans + oväntad låt? Med det sagt: ingen uppskattar mer än jag att Father Figure-dansen fått Pedro Pascal att visa upp sina moves på Instagram.)

Filmen får 4/5 skräddarsydda kappor i betyg!

Babygirl har biopremiär imorgon, 24 januari.