Femton år efter att hemliga agenterna Matt (Jamie Foxx) och Emily (Cameron Diaz) försvunnit från CIA för att bilda familj blir deras täckmantel röjd, varpå de måste återvända till spionernas värld. Där har ni officiell synopsis för thrillerkomedin Back in Action, som släpptes på Netflix häromveckan. Ida (upprörd) och Per (vid gott mod) tog ett spontansnack om den!
Ida: Just sett årets sämsta film. Etta på Netflix. Cameron Diaz comeback. Back in Action – VARNING. SÅ jävla dum. Och LÅNG.
Per: Haha, jo. Tyckte dock att den var rätt lovande i början?
Ida: Början är okej. Men allt är ett så jävla dåligt hantverk. Korkat härm-manus, det känns som en remake fast det inte är det. Allt har man sett förut fast bättre. Till och med slagsmålsscenen till Ain’t That a Kick in the Head med Dean Martin. Den är ju med i Mission Impossible: Ghost Protocol!
Per: Ja! I den FANTASTISKA scenen i början när Tompa aka Sergej rymmer från ryska finkan. Jag reagerade också på slappheten i det.
Ida: Tror de att vi inte minns det? Den scenen är ju legendarisk, jag sätter faktiskt ibland på Ghost Protocol ibland bara för att se Tompa göra det där smidiga hoppet ner på våningen under i finkan och roligt trakassera Simon Pegg som ser vad han gör på skärmen.
Per: Kan vara min favoritsekvens i Mission Impossible-sviten. Vilket inte säger lite.
Ida: Men den grejen i Back in Action återkommer också flera gånger, ett ”oväntat” låtval av gammal klassiker till slagsmål, men det känns inte som ett kul stilgrepp vilket de hoppats på. Fult koordinerade slagsmål också.
Per: Ja, obegripligt svag koreografi och rätt fantasilöst klippt och plåtat.
Ida: Och så en pet peeve. Manusförfattare eller regissörer som envisas med att varenda kvinna som misstänker hon är gravid inte nöjer sig med ETT graviditetstest, som om vi är för korkade för att läsa instruktioner. Juno, Knocked Up och den här. Slänga fram tio test. Vem gör så?! Plus såna graviditetstest, den moderna varianten av Clear Blue, fanns inte för 15 år sen (för det här är ju en scen i tillbakablicken). Och så när mannen ska ta på testen och Diaz bara ”jag har kissat på dem” *plats för skratt* men grejen är att man kissar inte på plastgrunkan! Man kissar på en liten pappersbit i änden och så sätt locket på. Och locken var ju på?!
Per: Haha, gud vad du nitpickar!
Ida: Nämen det var en så jävla dum grej som visar att det var en man som skrivit. Jag är verkligen ingen sån ”gud vad overkligt, hon skulle inte haft råd med lägenheten i Greenwich Village” eller ”gud vad overkligt, dom kunde bara ha tagit örnarna till Mount Doom”. Men sånt här. Störigt!
Filmen ska ju utspela sig dels i USA och dels i England. Här skäms man också över manuset. Det är så tydligt en amerikan som försöker skriva ”rolig” brittisk dialog!? ”Hmmm… vi kramas inte”, gin, te, uttrycket ”pop on the table”, jelly…” det är som att jag skulle skriva en dialog hur jag tror norrmän pratar och bara ”russebuss”, ”quisling,” ”kjempetorsk”…
Per: Haha, ja skämten om brittiskhet var oerhört veka. Och jag fick akut skam över hur dålig Jamie Demetriou var. Han är ju vanligtvis rolig men hans fumliga, stendumma wannabe-agent här var svåruthärdlig.
Ida: Ja det var verkligen trist. De har ändå satsiga brittiska skådisar med (hallå älsklingen Andrew Scott?!) men de är gräsligt underutnyttjade!.
Per: Tänkte du förresten på att det var sjukt mycket produktplacering? En massa Apple-produkter, M&M’s, det nämns två gånger att de beställt grejer på Amazon, en Coca Cola-flaska används som tillhygge mot bovarna… Och det här vara bara första halvtimmen.
Ida: Ja, helt sinnessjukt mycket produktplacering. Och så många rykande Tjechov-pistoler: JA VI SER TÄNDAREN JA VI FATTAR ATT DU KOMMER ANVÄNDA DEN.
Per: För att inte tala om sonens tumring som kan mäta puls och blodtryck (och fiffigt nog också har gps) som det tjatas om rätt mycket så att vi verkligen ska komma ihåg den.
Ida: Otroligt mycket tumring? Och apropå den… en av de dummaste scenerna. Okej Diaz och Foxx har spårat sonens tumring till Tate Gallery där det är en stor fest. De kommer in och står totalt clueless och de förstår ingenting, enligt gps:en ”ska han ju vara exakt där de är”, de spanar omkring sig och repliken kommer till och med igen, de kan bara inte förstå vart han är?! Kameran panorerar upp, hissens dörrar öppnas med ett pling och de bara ”AHA HAN ÄR PÅ EN ANNAN VÅNING!!!” Bra jobbat, Einstein-spioner.
Per: Har ingen av dem sett Aliens? Svårt att ta in.
Ida: Det är så trist att Cameron Diaz kommer tillbaka efter tio år med den HÄR filmen. Hon är ju en härlig skådis, och på pappret är ju det här en kanonroll för henne! Seth Gordon har regisserat (och skrivit tillsammans med Brendan O’Brien) och Gordon har ett CV med den ena usla/halvkassa komedin efter den andra. Det enda jag gillar som han varit inblandad i är The Lost City (2022) med Sandra Bullock som romanceförfattare som hamnar mitt i ett riktigt äventyr. Men han är bara story-creddad där.
Okej, men om vi ska vara positiva. Vad gillade du?
Per: Som sagt tyckte jag det började rätt lovande. Jamie Foxx har några bra zingers, som när de avslöjar för barnen att de är spioner:
Foxx: We were operatives for the CIA.
Sonen [upphetsat]: Like Jason Bourne?
Foxx: Yeah, but we remember stuff.
Där fnissade jag till! Men i övrigt är dialogen ganska tafatt, man sitter och väntar på att få skratta men det finns mest bara lama placeholders där skämten borde varit. Vad gillade du?
Ida: Det var väl lite kul och spännande med det där planet i snöiga bergen som kanade utan vingar, som Alive men med lyckligt slut. Eller jag vet inte. PS inte ens barnskådisarna var bra eller charmiga. Förlåt. Det blir en etta i betyg från mig…
Per: En etta från mig också dessvärre. Vi får hoppas att Outcome, nästa film i Cameron Diaz comeback, är bättre. Visserligen ett Apple Original men med Jonah Hill både framför och bakom kameran, i en svart komedi om en Hollywoodstjärna (Keanu Reeves) med ett mörkt förflutet som blir utsatt för utpressning. Premiär okänd. Vi håller tummarna!
Ida: Med eller utan tumring.
Back in Action finns på Netflix.
Skärmtid 
Lämna en kommentar