Att komma ut ur garderoben känner man ju till, men att kliva in i den?! Jo, det är precis det man vill när man får en inbjudan till allas favoritarthousemånglare The Criterion Collections kontor i New York och deras mytomspunna ”Criterion Closet”, ett före detta badrum som byggts om till walk-in closet och som enligt uppgift ska innehålla exemplar av typ allt som Criterion någonsin släppt på DVD eller blu ray (man kan även skymta någon enstaka laserdisc!) — även om den ärligt talat inte känns stor nog för att få plats med närmare 2 000 titlar? — och i vilken man kan botanisera bland flera av filmhistoriens allra största klassiker. (Vi hoppar för stunden över diskussionen om det problematiska med att Criterions katalog ofta hanteras som en de facto filmkanon.) Är man riktigt lyckligt lottad — det vill säga om man råkar vara ett namn i filmvärlden — får man dessutom plocka med sig en handfull favoriter hem i en liten goodie bag, och berätta om sina val i Criterions YouTube-kanal.
Det som numera är ett fenomen (YouTube-kanalens ymniga kommentarfält under varje klipp är minst sagt… engagerat) som alla smakfulla cineaster vill vara en del av, inleddes tämligen spontant, som en kul grej i samband med att Guillermo del Toro besökte distributören 2010; nu är ett besök i garderoben lika mycket en fjäder i hatten som att få sin film utgiven på det anrika bolaget (okej, kanske inte lika hög status, men ni fattar). I samband med Criterions 40-årsjubileum förra året skapade man till och med en ”mobil garderob” som, inhyst i en van, åkte på turné i USA — ett initiativ som känns så där genuint amerikanskt, lika delar fint och otroligt corny.
Nu när över 200 personer filmats i den mest spännande garderoben sedan CS Lewis fick en snilleblixt är det kul att jämföra de olika klippen och folks attityder och strategier, inte bara vad de väljer för filmer utan även hur. För vissa är garderoben helig mark som de närmast tycks ha vallfärdat till, andra verkar mest ha blivit inslängda där av någon pr-människa. En del talar länge och passionerat om formativa filmupplevelser, nån annan säger knappt ett ord. Vissa beteenden känns igen. Här följer några typer (grovhuggna, med kärlek och respekt) som återkommer ganska ofta i garderoben. Jag vet vem jag skulle förvandlas till ställd inför denna filmskatt — vem skulle du själv vara i Criterion Closet?
Den troende: Film är din religion och Criteriongarderoben dess tempel. Du går försiktigt fram, respekterar tradition och historia, väljer mästare och genuina klassiker med andakt. Men mest av allt är du tacksam över att få vara där eftersom besöket ger dig tillfälle att reflektera över viktiga filmer i ditt liv. Exempel: Sally Potter
Den skamlösa: Du fattar vad Godzillaboxen kostar och skäms inte över att plocka med dig inte bara den utan kanske även Felliniboxen hem, och varför inte The Complete Works of Agnès Varda när du ändå håller på. Synd att RoboCop är OOP annars hade du tagit den också. Men det är okej, du gör bara vad vi alla drömmer om att få göra. Exempel: Lee Daniels
Den sanna cineasten: Du har köpt Criteriontitlar sedan du sladdade omkring i sockiplast och nu har du äntligen chans att få visa vad du går för. Du säger urskuldande ”den har jag redan” om varannan film du nämner, anstränger dig för att hitta obskyra pärlor i samlingen, men landar ändå i ganska förutsägbara val, typ Amarcord. Exempel: Bill Hader
Den entusiasmerande: Du svämmar över av kunskap om film och vill inget hellre än att dela med dig av allt, men det går ju inte på bara fem minuter! Du hinner ändå med att berätta om en banbrytande kamerateknik i Sunrise, en tidig roll för Ingrid Bergman och en bortglömd japansk gangsterrulle. Publiken sitter redo med papper och penna. Ej att förväxlas med ”Den sanna cineasten”. Exempel: Patton Oswalt, Ari Aster
Den personliga: Du väljer filmer tätt sammanflätade med ditt eget liv, filmer som påminner dig om ett biobesök med din pappa när du var liten, eller filmer som räddat dig från undergång när du mått dåligt. Garderoben är både ett biktbås och en terapeutsoffa. Kommentarfältet gråter. Exempel: Ken Burns
Den som utgör samlingen: Du har själv varit inblandad i en handfull filmer som ingår i Criterionsamlingen, kanske som regissör eller producent, vilket ger dig hög status i garderoben. Därför har publiken överseende med att du mest fokuserar på dina egna filmer — inte minst eftersom valen ofta ackompanjeras av mysiga anekdoter från ett långt filmliv. Exempel: Roger Corman, Udo Kier
Den disträa duon: Ni är i garderoben tillsammans, försöker samsas om utrymmet och urvalet. Kanske är ni där för att göra reklam för er nya gemensamma film vilket leder till att ni mest väljer titlar från er egen filmografi. Kanske pratar ni mest med varandra och ger varandra filmtips. I vilket fall som helst blir det sällan särskilt publikvänligt. Exempel: Cate Blanchett och Todd Field
Skärmtid 
Lämna en kommentar