Mike Leigh är aktuell med en ny film, Hard Truths (svensk biopremiär i april!), vilket förklarar varför den brittiske regissören den senaste tiden har varit ute på diverse pressturnéer i såväl USA som Europa. Leigh är alltid en fröjd att lyssna på, och maximalt mys blir det när han intervjuas ihop med Marianne Jean-Baptiste, som spelar huvudrollen i Hard Truths och som är välbekant för alla Leighfans från mästerverket Secrets & Lies (1996).
Särskilt intressant i dessa intervjuer är det när Leigh berättar om sin, vad jag vet, alltjämt unika arbetsmetod. Tillsammans med sina skådespelare (och andra medarbetare) mejslar han fram både karaktärer och handling — det är en lång process, där improvisationer och olika workshops efter mycket om och men leder fram till något slags struktur och story. Sen filmar man, utan manus men med en känsla om vart man är på väg, och sedan formas slutligen filmen i redigeringen (vilket såklart gäller för alla filmer, men extra mycket hos Leigh). Ofta har skådespelarna ingen aning om hur och var de själva placeras i filmen; det finns historier om aktörer som trott de hade en av huvudrollerna i en film bara för att bli nästan helt bortklippta, och tvärtom. Det produceras helt enkelt väldigt mycket material under arbetets gång. Allt med denna metod är så radikalt annorlunda jämfört med hur film traditionellt produceras. Vi får vara glada så länge som Leigh orkar fortsätta med sitt unika värv.
Av alla de intervjuer jag lyssnat på och sett i samband med PR-snurren kring Hard Truths är den bästa och mest ambitiösa en YouTube-video från Vanity Fair, i vilken Leigh i lugn och ro går igenom i princip hela sin filmografi i kronologisk ordning, kommenterar hur filmerna kom till, berättar om skådespelarna, processen osv — verkligen en insiktsfull, generös, underhållande session. Nästan en hel timme håller han på! För egen del var det fint att påminnas om en del filmer, t ex Career Girls (1997) som jag blev väldigt sugen på att se om, men jag blev också påmind om vilka filmer jag av någon anledning aldrig sett — i mitt fall finns det en röd tråd, hans historiska filmer (Mr. Turner, Peterloo m fl) har jag aldrig varit så sugen på, även om de också har väldigt gott rykte.
Har man något som helst intresse av Mike Leigh eller filmarbete i allmänhet är detta verkligen en lyxig stund.
Skärmtid 
Lämna en kommentar