H.I. »Hi« McDunnough (Nicolas Cage) är en usel rånare som åker in och ut i finkan. Varje gång han arresteras blir han plåtad av poliskvinnan Edwina (Holly Hunter), och varma känslor uppstår. Till slut friar Hi med sikte på att starta ett hederligt liv, så paret gifter sig och försöker skaffa familj. Tyvärr visar det sig att Edwina inte kan få barn, och dörren till adoption är stängd pga His långa brottsregister. I samma veva nedkommer den lokala möbelmagnaten Nathan Arizona och hans fru med femlingar – fler ungar än de egentligen behöver, eller hur? – så Hi och Edwina kidnappar en av de små gulliga bebisarna och försöker skapa familjelycka.
Arizona Junior är paradexemplet på Coen-brödernas »early, funny ones«. Kanske den snabbaste, mest lättfotade och skruvade av alla deras filmer, men inte utan mörker – trots allt en berättelse om ofrivillig barnlöshet och svårigheten att skapa ett gott liv i en hård värld, även om den är generöst kryddad med slapstickhumor och knasiga figurer. Flyhänt berättad i ett frenetiskt flöde av bilder, och blixtsnabbt fotad av idérike Barry Sonnenfeld, som tio år senare skulle bli regissör och göra Men in Black-filmerna. Carter Burwells soundtrack, med banjo och joddel, sätter också sin prägel på filmen.
Såhär i backspegeln är det fascinerande hur mycket av Coen-brödernas kännemärken som var på plats redan i denna deras andra film, efter debuten några år tidigare med beckvarta noir-thrillern Blood Simple. Färgstarka rollfigurer med underhållande namn (smaka på H.I. McDunnough eller Gale & Evelle Snoats), ett mustigt birollsgalleri, tjocka män som skriker i högan sky, en ogenerad blandning av våld och humor, en ödesmättad ondska (här i formen av en motircykelburen demon som kunde varit hämtad från Mad Max), förmågan att skapa en egen, stiliserad filmvärld med ett eget språk, som man direkt köper och trivs i. Samt flera av de lysande skådisar som skulle återkomma framöver: John Goodman, Frances McDormand, M Emmet Walsh.
Coen-bröderna har ju ofta beskyllts för att göra »kalla« filmer och behandla sina egna rollfigurer ganska cyniskt, och den stora skillnaden jämfört med senare Coen-rullar är att Arizona Junior tvärtom är en varm och ömsint film. Nicolas Cage och Holly Hunter är strålande i två ganska tidiga roller och deras strävan att skapa ett liv tillsammans är både roligt och väldigt fint skildrad. Cage har dessutom sin kanske bästa filmfrisyr hittills, lika spretig som filmens vildsinta genremix.
Arizona Junior finns att hyra lite överallt.
Skärmtid 
Lämna en kommentar