Tajt manus gör Running Point till en sitcom-fullträff

Är du också traumatiserad av Adolescense/världen i allmänhet? Behöver tänka på något annat? Doktorns ordination: en mysig, rapp och välspelad sitcom!

Sitcom-serien Running Point (uttalas med betoning på Point fick jag veta, det är ett amerikanskt uttryck som betyder… skitsamma, googla) är skapad av Elaine Ko (Modern Family, Only Murders in the Building), Ike Barinholtz (The Mindy Project) och Mindy Kaling, känd från typ… allt senaste decenniet. Hon gick från att vara extremt relaterbar och mest känd för en biroll i amerikanske The Office till att nu vara en otroligt glammig showbizdrottning, knappt igenkänd från sin Kelly Kapoor.

Även om jag inte gillat alla produktioner hon legat bakom (den otittbara tv-versionen av Fyra bröllop och en begravning…) så var high schoolserien Never Have I Ever genialisk, har du inte sett den än så gör det. Ja, tonårsserier är även för vuxna och John McEnroe gör voice over, bara en sådan sak.

Serien handlar om en dysfunktionell familj som äger ett basketlag. Dottern Isla får oväntat ta över ansvaret för laget.

Hur kul låter det? Svar, för mig: inte kul. Vad menas ens? Vad då ”ta över ett lag”?! Jag skiter nämligen fullkomligt i sport. Jag gillar inte att se film/tv som handlar om sport, undantag Ted Lassos ljuvliga första säsong och den heta tennisfilmen Challengers. Men jag gav Running Point en chans och det gjorde jag rätt i. Vilken fullträff! Där satt den som bollen i nätet… eller nåt. Jag kan inte ens tillräckligt om sport för att kunna få ner en sportmetafor, än mindre en basketmetafor.

Det är sånt oavbrutet driv , man får aldrig den där nuförtiden ack så vanliga lusten att fippla med telefonen.

Första avsnittet borde användas på film- och manusskolor i hur man gör ett riktigt tajt förstaavsnitt trots oceaner av exposition. Jag förstår inte varför folk är så rädda för en voice over?! Genomgående är manuset otroligt bra. Serien känns aldrig stressad, men det finns samtidigt ingen dödtid överhuvudtaget. Det är sånt oavbrutet driv, man får aldrig den där nuförtiden ack så vanliga lusten att fippla med telefonen. Manuset är också genuint kul, proppat med skämt, minimalt med sentimentalitet men aldrig elakt.

Spelarna i laget ska enligt Källor Som Vet vara tydligt inspirerade av NBA:s verkliga spelare, ok, if you say so. Det är den minst roliga biten. Däremot älskar jag den bedårande okända halvbrorsan som plötsligt kommer in i familjen!

Så har vi Kate Hudson i huvudrollen, alltså vilken stjärna hon är?! Är så glad att hon får den här chansen att skina, hon är verkligen inte bara en före detta romcomdrottning. Klockren komisk tajming, utstrålar både värme och empati och samtidigt skärpa och en viss hänsynslöshet. Hon känns definitivt inte som en generisk ”girl boss”.

Extrapoäng för kostym, Hudsons färgstarka, oversizade, kritstrecksrandiga axelvaddskostymer… Al Capone möter Willy Wonka. På ett bra sätt.

Running Point är redan förnyad för en andra säsong, och jag kan se den fortsätta i många, många säsonger. Och det är jag glad över!

Running Point streamas på Netflix.