Då är den här! Den hett efterlängtade säsong 2 av The Last of Us. Dystopiserien som bygger på ett megapopulärt spel, där Bella Ramsey och Pedro Pascal tog världen med storm, då de porträtterade den ganska ocharmiga ungen Ellie och den ganska ocharmiga tuffingen Joel i deras kamp mot svampinfekterade människozombies. Här på Skärmtid kommer Ida och Per diskutera varje avsnitt i recap-form. Häng med från början!
Milda spoilers för första avsnittet förekommer.
Ida: Hur mycket har du längtat efter den här nya säsongen?
Per: Otroligt mycket! Jag har spelat båda spelen fyra omgångar vardera sen de släpptes, så jag är klart investerad i den här världen som Neil Druckmann och hans firma Naughty Dog byggt upp. När sen nyheten kom att det var Craig Mazin (från favoritpodden Scriptnotes) som skulle göra teve av spelet blev det tårtkalas hemma – de kunde inte gjort ett bättre val: skarp manusförfattare OCH engagerad gamer. Han förstod spelet, förstod kärnan i det. Och säsong ett levererade! Så jag var klart peppad inför denna säsong 2. Har du någon relation till spelen? Och vad tyckte du om säsongspremiären?
Ida: Men just det ja, det är ju han från Scriptnotes! Fun Fact för oss svenskar: Mazin jobbade med Johan Renck på Chernobyl och blev oerhört förtjust i honom, läste en sådan lovebombing. Tydligen skulle Renck ha regisserat första avsnittet av säsong 1? Jag har INTE spelat spelet, så det är väl perfekt att det är du och jag som kommer skriva de här recapsen under säsongen tänker jag.
Jag tyckte premiären var kanon. Riktigt, riktigt skickligt gjord. Kusligt välskriven faktiskt, bra start med en tillbakatitt, så BOOM ”FEM ÅR SENARE” och läget är helt annorlunda. Ellie och Joel lever ju typ High Chaparall-liv i en snöig by, rider häst, bygger höga staket av träpålar som ska hålla svampmonster ute. HAHAHA SOM OM det skulle hålla dem borta, eh, jag har inte sett örti Walking Dead-avsnitt för inte… Och Ellie är så SJUKT sur på Joel som bara är som en ledsen gubbe. Det riktigt skär i mig att se hans melankoliska lilla fejs! (Som de väl ålderssminkat?!)
Per: Ja, väldigt jobbigt att se! Joel vill ju så väl men samtidigt bär han på den stora Hemligheten från säsong 1. Och Ellie beter sig verkligen som en trumpen och asjobbig tonåring… Men jag gillar att vi får se mer av Jackson! Mer än i spelet, där det mest är en fond i början innan det skas ut på äventyr utanför palissaderna. Vad tyckte du om psykoterapeuten Gail, Catherine O’Haras rollfigur? För övrigt en nyskriven roll som inte finns i spelen.
Ida: Oproffsig. Hon borde bearbeta sina egna problem! Inte ta emot cannabis som betalning, vara full, och säga till sin patient att hon hatar honom. Kan inte se att Joel kommer må bättre. Finns det Lex Maria i svampdystopin? Kul dock att Ellie klagar på hans therapy speak som Joel redan lagt sig till med!
Per: Haha! Antar att man som terapeut har lite mindre tålamod med i-landsproblem i post-apokalypsen? Gail lackar ur redan vid femte sessionen och säger vad jag gissar är varje terapeuts dröm: ”Meh, skärp dig för fan!” Rolig scen men en gnutta oproffsigt som sagt. Men jag gillar figuren, bra sätt att få in lite comic relief och för att få nysta lite i Joels mörker, han är ju inte den uttrycksfulla och självreflekterande typen. Och man blir nyfiken på backstoryn: varför var Joel tvungen att döda Eugene, Gails man? (En figur som bara finns perifert i spelet, en driftig haschtomte som förser folk med gräs.) Sånt här får man kanske inte säga men det var även gudagott att se att O’Hara inte lyft sig! 71 år och med ett väldigt uttrycksfullt fejs.
Ida: Blev inte du lite varm av att Joel hade fått andra viktiga personer i sitt liv? En brorson som kramade honom och kallade honom för uncle Joel! Aww! Som Joel busade lite machoaktigt med också, skoja om att mörda monster och sånt.
Per: Det var en fin scen. Vi ska inte glömma att Joel – trots att han smugglat och mördat rätt hårt i sina dar – innerst inne är en kärleksfull mjukis. För övrigt måste jag hålla i mig för att inte sitta och jämföra med spelet hela tiden, låt mig bara säga att hela scenen från byfesten i Jackson var i stort sett identisk med spelet. Inte för att det ska vara ett självändamål (tvärtom!) men ändå fränt att se (jämförelse mellan spelat och hela avsnittet finns här). Apropå logdansen – tyckte du om kyssen mellan Dina och Ellie, du som inte spelat spelen och visste vartåt det barkade?
Ida: Det var ju inte JÄTTEsvårt att se att det kanske var på gång. Samtidigt blir jag lite rädd att Dina bara leker med Ellies känslor! Liksom: de är ju väldigt begränsade i hur många ungdomar som finns. Dina är lite fladdrig ändå med sitt på och av-förhållande med den där snubben. Det finns så få lesbiska personer att Dina hänvisar till Kat som ”den andra” (som jag tolkade det att hon likt Ellie föredrog tjejer).
Det är ganska kul att Ellie är så osympatisk. Alltså hon och Dina, det riktigt kokade i mig när de skulle vara så nonchiga när de skulle ut på recogno…rekognoc…ut och reka. Muckar när när de blev tillsagda, och var såna skitungar som himlar med ögonen ”ja ja vi skaaaaa inte utforska nåt”, så gör dom det ändå! För övrigt, riktigt äckligt svampmonster i den där byggnaden!
Per: Ja! En mycket tät och spännande scen. Hoppas Ellie inser att hon inte ska vara så kaxig hädanefter. Gillar också deras debriefing med nåt slags kommunfullmäktige i Jackson efteråt. I spelet reflekterar man inte så värst mycket över olika typer av infekterade, i den världen man ju van att möta olika typer av fiender och minibossar. Men såklart måste de analysera om det dyker upp nya och smartare fiender. Rick och gänget hade det egentligen rätt GÖTT i Walking Dead med de hasande puckona som ställde upp sig i kö för att ta emot headshots, de smittade i The Last of Us verkar betydligt lurigare. Gillar också scenen mot slutet, att sporerna i det där röret vekar ha nåt slags medvetenhet, kanske skickar information/impulser till nåt slags spor-overlord…
Ida: Åh fy fasen dom var så äckliga!! Som nåt spagettiliknande ondskefullt mycel, ja ANTAGLIGEN sitter det en ond sport-overlord och väntar. Men nu finns ju uppläggen:
* Spor-overlord
* Planerande svampmonster
* Romans med Dina
* Varför är Ellie så arg?
OCH: Nu har vi ju inte nämn än den största grejen: ABBY. Hon är så JÄVLA hämndsugen. Sitter med en medaljong som minne och tänker och tänker och tänker och man tror hon ska gråta och säga nåt om ”det var min maaaaamma som dog” men nej! Hon säger bara ordet ”ı”. Kompisarna bara va? Hon tillägger: ”I will kill Joel SLOWLY.” Creep! Ja nu vet jag vad som händer med den grejen men det behöver vi inte prata mer om nu. Hon är i alla fall jäkligt bra skådis, Kaitlyn Dever som spelar Abby.
Per: Ja, hon är fenomenal! Och var rentav skrämmande i sin korta, korta scen. Ser fram emot att se hur hon ska spela Abby. SLOWLY är nog ett nyckelord här också, för de tar det lugnt med att bygga upp stämningen vilket jag gillar. Kanske inte en superoriginell gissning att vi kommer få ett avstickar-avsnitt som bara handlar om Abby och roten till hennes hämndlystnad?
Ida: Men som sagt, ett toppen första avsnitt. Mycket intressanta trådar som presenterades inför nya säsongen, samtidigt som det var ett kärt återseende med Ellie och Joel. Förresten är det ju redan klart med en tredje säsong, men den ska också bygga på del 2 av spelet.
VECKANS ÄCKEL
Ida: De där slingrande spagettisporerna i röret.
Per: Jag borde vara härdad efter alla skräckfilmer jag sett, men jag tyckte det var lite jobbigt när Ellie karvade sig själv i magen.
VECKANS THAT GUY
Per: Nittiotalsfavoriten Robert John Burke (från Hal Hartleys filmer, bl a Simple Men) som fick äran att spela homofob-Seth som blir nitad av Joel efter en olämplig kommentar. Blir alltid glad när jag ser honom!
Ida: Tog mig enormt lång tid att komma på var jag sett Rutina Wesley – Joels svägerska och typ kommunalordföranden. Det var Tara från True Blood!
The Last of Us finns på Max. Nya avsnitt släpps på måndagar.
Skärmtid 
Lämna en kommentar