Cirkeln är tillbaka! Efter det stillsamma första avsnittet och det ska vi säga lite kämpiga andra avsnittet är The Last of Us nu framme vid avsnitt tre. Ida och Per har sett och här kommer vårt eftersnack!
Spoilers för The Last of Us säsong 2 avsnitt 3.
Per: Efter förra avsnittets MONUMENTALA händelser så var det väl på sin plats att vi fick en liten andningspaus? Även om det började deppigt, med att Pedro Pascal var utsuddad från förtexterna. Som att vi behövde en påminnelse… Har du hämtat dig från förra veckan?
Ida: Jo men det har jag, Men det har krävts en sträng diet av bedårande Pedro Pascal-klipp där han dansar och skojar med Bella för att komma över det.
Per: Ja usch… We’ll always have Pedro! Liten tröst dock: jag tyckte att Bella Ramsey verkligen fick briljera i det här avsnittet?
Ida: HerreGUD så bra skådespelare hon är?! Det var som en MASTERCLASS i ”nu ska du ha flera olika starka känslor, som subtilt vandrar över ansiktet, absolut trovärdighet”. Vilken stjärna. Och med det där icke-normsnygga fejset med, hon ser ju supercool ut med de där mörka ögonen och typ konkava profil (?!) men jag älskar att hon inte är så ”söt”. Fan. Bella Ramsey!!!!
Per: Först hennes kaxiga, aggressivt ironiska attityd mot Gail när hon försökte sig på en debriefing – dömd att misslyckas – och sen den ENORMA sorgen när hon går runt i Joels hus och plockar bland hans efterlämnade prylar (för övrigt direkt hämtat från spelet när man går runt länge i det tysta huset och minns och trycker på X för att plocka upp saker och blir gråtfärdig). En stark scen! Jag började gråta när hon fick syn på Joels mustiga läderjacka i garderoben och – äntligen – bröt ihop i tårar.
Ida: Men jag vill ha MER! Jag HANN inte bli förlöst själv, jag hade velat ha en lång härlig gråt innan vi gick vidare. Det gick så otroligt fort! Som tur var hade vi den där scenen vid gravscenen… Gud det svider lite i halsen bara jag tänker på den. Kaffebönorna. Och hon bara lägger handen på marken som en hälsning till honom där nere i sin grav…
Per: Otroligt sorgligt. Och snyggt plåtat! Jag gillar också att vi får veta ganska mycket om hur Jackson fungerar, nu också med stormötet där alla fick ge sin syn på hur de skulle ta sig an ärendet Övriga frågor: Hämnd för Joel. Skicka ut 16 pers för att likvidera Abby, eller tänka på Jacksons välbefinnande och vända andra kinden till? Ironin undgår en inte, att det krävdes ett spor-mayhem som utplånade nästan hela mänskligheten för att USA skulle få en fungerande demokrati igen…
Ida: Haha spor-mayhem! Jag blev lite kallsvettig och lite skrattig samtidigt. Som ett jättelångt och jobbigt elevråd. Han som aldrig slutade prata om majs… en riktig ABF-gubbe som inte läser av känslorna i salen. Och vad mycket rutiga flanellskjortor!! Är det grunge-eran -94? De måste ha luskammat hela delstaten efter skjortor som ska passa in i nybyggarlooken.
Per: Haha, eller fått spons? Promotional consideration furnished by Carhartt. Här gillade jag också att Bella fick glänsa när hon (klart trovärdigt tyckte jag) lekte vuxen och förnuftig när vi alla vet att hon innerst inne bara vill slakta Abby och hennes rövgäng… Slowly.
Ida: Alltså jag var lite osäker där en sekund – hon menar väl inte det där dravlet om ”jag gör det för oss” men så klart var det som du säger. Det var bara nåt hon sa. Döda SLOWLY. Men det var ju helt rätt att rösta ner förslaget. 16 pers från den där lilla nybyggarskaran som finns kvar?! Hur glada de än är när de muntert fäller träd för att bygga en ny (värdelös) palissad.
Apropå Jackson: de har det VÄLDIGT bra? SÅ mycket resurser? Fast kul när Dina kom med kakor och jag direkt tänkte ”okej var fick hon ingredienserna ifrån” och KLIPP till fyra harmoniska kossor och några höns.
Per: Hehe. Och så fick vi se Catherine O’Hara alias Gail igen! Du kommenterade ju på hennes ska vi säga bristande yrkesetik i första avsnittet, här är hon tillbaka i full kraft! Ändå rätt mysigt att sitta med en kylbox full med öl och kolla en Little League-match och långsamt bli såsigare och såsigare… Sämre post-apokalyps kan man ha. Mazin är bra på att ransonera med replikerna och komma till kärnan i varje scen. Gillade den stillsamma snacket mellan Tommy och Gail. Jag är glad att hon finns, serien behöver verkligen lite komisk relief mitt i all ångest.
Ida: Men igen – har alla i Jackson det så bra? Ja jag fattar att man vill upprätthålla en normal samvaro men detta All American-myset med baseballspelande barn… Jag tror faktiskt att jag hade behövt att det här avsnittet handlade mer om traumat efter attacken. Jag blir irriterad. Lid mer!
Per: Håller med dig, men glöm inte att det hade gått tre månader sen attacken och Joels frånfälle. Kommunfullmäktige vill säkert dra igång den normala ruljansen för moralens skull?
Ida: Kanske. Men gud ja, jag älskar Gail, eller älskar Catherine O’Hara! Har du sett den supergulliga bilden på Gabriel Luna som spelar Tommy, som hade varit med i samma produktion som O’Hara när han var typ typ 16, och tog en fan-bild då – nu postade han samma bild igen, som sminkösen på Last of Us tagit! Så fint.
Men. Dina. Det är ju stora skor hon ska fylla, som Ellies nya kumpan. För mig är hon lite för enkelt snygg, schysst och rolig?
Per: Håller med. Såhär långt känns hon som det svaga kortet. Isabela Merced är helt okej men jag tycker också de har gjort henne lite för gullig? Spelets Dina är roligare, utmanar Ellie mer, petar i hennes smärtpunkter på ett ömsint sätt. Shannon Woodward är också så fruktansvärt perfekt som Dinas röst.
Ida: Apropå spelet, jag vet ju att du har spelat det – hallå den där sekten med parantesformade-ärr på kinderna?! Knasbollar. Men sorgligt så klart med flickan – och är det alltså Abbys gäng som slaktar?
Per: Seraphites! Eller i folkmun: Scars. En religiös kult som gillar att slöjda och vissla och andra betydligt mörkare saker som vi lär få se mer av längre fram. I spelet introduceras de som skurkar, här nyanseras bilden och vi får direkt sympati för dem. Ska bli spännande att se framöver! Om jag får gissa tror jag inte att det var specifikt Abbys rövgäng som mördade dem, däremot säkert andra WLF:are. Blodtörstigt gäng det där.
Ida: Jag måste erkänna att jag är lite besviken på andra halvan av avsnittet. Du och jag har ju sett – och pratat om – ca en miljon Walking Dead-avsnitt under TVdags-eran och det här kändes väldigt mycket som ett sådant! Den där legendariska bilden på Rick när han rider på en häst mot en övergiven stad… att man hade alla de bilderna i huvudet gjorde att det här inte kändes så starkt eller läskigt. Gömma sig i skogen, hitta ny Big Bad… Olika fraktioner av elaka människor – här har vi motsatsen till Jacksons elevråd i rutiga flanesllskjortor och hästar – nu har vi militärer i jeepar.
Jag kan liksom inte se hur den här säsong två ska kunna leva upp till ettan utan Joel. Dinas och Ellies relation är inte lika trollbindande.
Per: Nope, inte än – men jag är hoppfull! Jag hoppas på mer scener med Scars, mer Abby, och hemskt gärna en mysig flashback med Joel till nästa avsnitt. Snälla?
VECKANS 180-GRADARE:
Per: Gamle goe Seth (även känd som Veckans That Guy) som gick från salongsberusad homofob med lite tråkig ton i första avsnittet till en sammanbitet hämndlysten medhjälpare när Ellie och Dina drog iväg i gryningen. En fin och hjärtevärmande bild av hur vi trots personliga olikheter kan förenas när det gäller att tortera och döda en gemensam fiende.
VECKANS GÖR DET BÄTTRE:
Ida: De har en ordentlig sjukvårdsavdelning. De har kak-ingredienser. De har, som vi konstaterat, Kurt Cobains/Lilla huset på präriens garderob. Men Jackson-befolkningen kan inte bygga murar av TEGEL den här gången? Kan de inte sagan om de tre små grisarna och vargen som huffar och puffar sönder husen av strå och trä men inte av tegel? Nästa gång det blir intelligent-mycel-invasion kommer ju samma sak att hända!
The Last of Us finns på Max. Nya avsnitt släpps på måndagar.
Skärmtid 
Lämna en kommentar