The Legend of Ochi – underbara varelser i tunn story

 

Då har A24 släppt sin första familjefilm, om flickan Yuri som lever på en påhittad öststat-på-80-talet:ish ö i Svarta Havet, ständigt i skräck för de ruskiga monstren kallade ochi. Men så en dag träffar hon på en skadad ochi-unge i skogen… 

Sedan jag såg Labyrinth som liten plutt har jag alltid älskat känslan av filmvarelser som är puppets (dockor då, dåliga svenska otillräckliga språk) och animatronics, till skillnad från datorgjorda varelser. Det bara är något så verkligt och gulligt, och jag tycker alltid det märks när en skådespelare gullar med ett gosedjur snarare än med ett CGI-skapat ingenting. Det är verkligen styrkan med filmen The Legend of Ochi. Ochisarna ser väldigt goa och riktiga ut.

Kolla här på making of-filmen!

 

Förutom att filmen är helt AI-fri står den ut på andra sätt – den är helt filmad i Rumänien, med rumänska filmarbetare. (Hoppas det var för att stötta landet och inte för att komma undan med billiga filmarbetare…)

Alltså ”Transylvanien” har ju en… klang så att säga men här har vi inte glimten av vampyrer och dystra slott, mer leråkrar med skrotbilar alternativt otroligt mäktiga berg och floder.

Jag hade så höga förhoppningar i början av filmen om att det här var ett helt originellt universum som blandade alla möjliga stilar men filmen drar det inte tillräckligt långt – jag hade älskat om allt var mycket mer bananas. Mer det där Wes Andersonska snabbköpet, och Willem Defoes knasiga krigaruniform som såg ut att vara hämtad ur en Marvel-pryl-affär.

Isaiah Saxon har skrivit och regisserat The Legend of Ochi, hans första efter att ha gjort videos till Björk, Grizzly Bear och Kanye West. Och tyvärr märks det. Det är story och manus som faller. The Legend of Ochi vill vara som de charmiga äventyrsfilmerna på 80-talet, Jim Hensons heydays, som Den mörka kristallen, Den oändliga historien, eller kanske Labyrinth som jag nämnde. Och ingen, jag repeterar INGEN, kunde vara gladare än jag om denna genre kom tillbaka men The Legend of Ochi saknar den där charmen och humorn! Det är så råbarkat och social realism-ångestigt, för mycket för att det ska funka för den här typen av film. Hallå Spielberg är legendarisk av en anledning. Magin!

 

Jag vill inte skilja på barn- och vuxenfilm egentligen, för jag tycker man som vuxen kan njuta av barnfilmer – men vem exakt är den här filmen för?

Det är ett coolt gäng skådisar. Willem Dafoe, Emily Watson, Finn Wolfhard, och nya Helena Zengel i huvudrollen, som är jättebra och coolt stylad i gul jättejacka och trendigt blekta bryn. Bröderna Russo (Stranger Things) står som exekutiva producenter men det hjälps inte. Jag som brukar vara blödig blir aldrig speciellt engagerad. Det blir nästan jättebra. Men inte riktigt.

Fortsätt göra film med dockor och utan AI, Isaiah Saxon – men ta in en manusförfattare nästa gång.

Per: Förlåt men jag måste bryta in här! Jag hör vad du säger Ida – manuset var inte den här filmens allra starkaste sida. Men jag fångades ändå av hantverket! De vackra dockorna, fotot, den märkliga retrofuturistiska scenografin, och så var det oerhört fint att se Emily Watson igen. Nej, det är inte riktigt Amblin-nivå men den mörka sagostämningen räckte långt för mig och det är verkligen en film gjord med kärlek. Så jag vill höja betyget ett snäpp och rekommenderar alla att se den här på stor duk!

 

 

 

The Legend of Ochi går att se på bio.