Sjunde och sista avsnittet av säsong 2 – äckelpäckel, Scar Island och mordiska sektbarn!
Hur kunde det gå så snabbt?! Ida och Per som gråtit och darrat sig genom serien biter nu ihop och har ett gemensamt snack om avslutningen.
Innehåller spoilers.
Ida: Två ord: Sjukt. Spännande. Jag satt som på nålar i det här sista avsnittet där jag (som inte spelat spelet) ändå trodde på något slags showdown med Abby. Vilket vi fick på ett sätt men samtidigt inte.
Per: Mm. Kanske snäppet mindre spännande för mig eftersom jag satt som en skitnödig incel-man och jämförde med spelet och konstaterade att de tajtat ihop och ändrat en hel del i händelseförloppet. Jag tror det kallas dramaturgi? Men jämfört med spelet så kändes det forcerat, stressigt.
Ida: Det kändes lite som att man missade något hela tiden. Man fattade ju att Wolves skulle hämnas på Scars, och att vi bara såg det Ellie såg. Men vad fasen. Vänta i minst två år för att se vad som verkligen hände, i tredje säsongen ur Abbys perspektiv? Är det meningen att man ska minnas och bry sig tillräckligt?
Per: Ja, slaget mellan Scars och Wolves är episkt i spelet och man hamnar mitt i det i några extremt spännande sekvenser, men som du säger så verkar de spara den balunsen till säsong tre. Hoppas bara inte att det tar två år… Vågar vi hoppas på hösten 2026? Men 2027 är nog mer troligt (sad emoji).
Ida: Avsnittets äckelpäckelångest var ju när wolf-tjejen ville att Ellie skulle cutta upp henne och göra kejsarsnitt med nån äcklig fickkniv. Okej. Tillåt mig undra VARFÖR. Du tänkte alltså att det bästa för din lilla neonatal-bebis skulle vara att traumatiskt skäras ut, bli omhändertagen av tonårig tjej som dödade mamman, mitt under ett inbördeskrig mot en galen sekt, i en vidrig dystopi där nästan hela mänskligheten styrs av en svampmonsterinfektion? Bra Ellie att du lät det vara. Men det var en jobbig scen helt klart. Stackars Ellie. Killjävel, varför skulle du slita fram pickadollen, du och ditt skjutgalna gamla finger!
Per: Usch ja, fruktansvärd scen. Som om inte Ellie är nog traumatiserad! Man får väl tänka att Mel – som vi lär få se mycket mer av i säsong tre – inte var vid sina sinnens fulla bruk i det där läget. Annars gillar jag ändå att Ellie blev riktigt omruskad, hon har ju fått smaka på hämnd nu – först slog hon Nora med häpnad med ett schysst järnrör, och nu fick Mel och Owen smaka bly – och det kanske inte var helt jättegott. Vi fick också veta mer om Jesse, och jag gillade verkligen scenen där han berättade om tjejen han blev kär i, men som han dumpade pga pliktkänsla gentemot Jackson. Sen sprang Jesse rätt in i Abbys kula och dog på fläcken. Snöpligt! Kommer du sakna honom?
Ida: Good riddance! Nej, inte ett dugg. Han kändes bara som en präktig gnällspik. Försökte verkligen såra henne angående Dina och prata om ”MY KID” och sånt.
Per: Meh! Nu är du orättvis. Det är väl hans barn också? Eller var… Jag tyckte för övrigt att svagaste sekvensen i avsnittet var när Ellie spolades iland på Scar Island, raskt blev tillfångatagen för att bli ritualmördad, och sen blev mirakulöst saved by the bell och tog sig därifrån. Varför var den scenen ens med?
Ida: Ja det var så konstigt. Jag trodde hela tiden att Abby skulle komma och rädda henne innan hon såg vem det var, alltså av misstag rädda Ellies liv! Men nej. Poäng för äckligt mordiskt sektbarn dock, som mimade fram ”skär upp henne”-gest.
Per: Mycket obehagligt barn! Den ungen kan gå långt, han har redan Jude Law-rafflet The Order och ett avsnitt av Black Mirror på sitt barn-cv vid typ fem års ålder noterar jag på IMDb.
Ida: En ganska dålig ”THAT GUY”.
Per: Överlag tycker jag det har varit en klart ojämn säsong, med höga toppar men också några svaga avsnitt. Men jag tror att jag är lite skadad av att att jag hela tiden sitter och jämför med spelet.
Ida: Känner inte att det varit toppar och dalar, mer toppar och skärmar i några avsnitt. Vi har ju tagit upp det flera gånger: men när det är vaga inbördeskrigsscener med olika onda gäng blir det för mycket Walking Dead. Jag tycker det var ett misstag av spelet att döda Joel!
Per: Vilken var säsongens höjdpunkt för dig?
Ida: Hmmm. Får ha två:
2. Tillbakablicksavsnittet med Joel och födelsedagarna. Rymdraketscenen: ”Did I do good?” Grååååt!
Per: Herregud! Började nästan grina nu. De där två är nog mina favoriter också men om jag får lägga in en trea och fyra så kör jag
3. Ellie plockar fram guran och sjunger emo-versionen av Take On Me till Dinas extremt kärleksfulla blick.
4. Joels tårar på farstun efter konfrontationen med Ellie om vad som egentligen hände i slutet av säsong ett. Pedro Pascal-masterclass!
Ida: Det var ju en JÄKLA cliffhanger för oss som inte är gamer gate-killar som du som sitter och jämför spel med tv. PANG! Och så blev allt svart… Vad har du för förhoppningar inför säsong 3?
Per: Att de lyckas göra dynamiken mellan Ellie och Abby så spännande att det blir måste-tittning trots det plågsamma Pedro Pascal-formade hålet i serien.
Ida: Men hur mycket Ellie blir det egentligen? Om vi nu ska se samma dagar i Seattle fast från Abbys synvinkel? Ja ja vi får se. SÅ tomt det känns nu! Hoppas ni som hängt med oss hela säsongen har gillat vårt recappande. Säg till oss om det är någon annan tv-serie ni vill att vi ska tv-cirkla kring!
Tack för denna gång! The Last of Us finns på Max.





Lämna en kommentar