Seg långhelg? Tusen kanaler men inget att titta på? Här kommer några solida tips för dig som vill gå på bio eller se en film på SVT Play eller sitta hemma och glo på coola klipp™!
Bio: Ocean with David Attenborough (2025)
En bländande vacker men på djupet deprimerande naturfilm — möjligen snart hundraårige Attenboroughs allra sista — i vilken legendaren med kraft berättar om det akuta läget för våra världshav, som vansköts, förgiftas, utfiskas, mördas — ofta med berått mod. Mycket är sorgligt bekant. Det mest ögonöppnande och därmed mest chockerande är bilderna på bottentrålning, denna överjävligt destruktiva fiskemetod som fulkammar havsbotten och krossar allt som kommer i dess väg — ett förfarande jag kände till, men aldrig sett så brutalt och närgånget skildrat förr. Attenborough ger oss visst hopp i slutet av filmen, bless him, men jag lämnar ändå biosalongen med en klump i magen.
Ocean with David Attenborough går på bio.
YouTube: Salgueiro bygger stenhus
På tal om folk som drar sig undan civilisationen för att hitta ett alternativt sätt att leva på, som Project Kamp som jag skrev om häromveckan, så utgår jag från att alla med ens ett litet intresse för denna YouTube-subgenre redan prenumererar på Martijn Doolaard, alla hipsters favorit som sedan några år tillbaka varsamt renoverar ett par spartanska stenhus i de italienska alperna. Mitt intresse för Doolaard har svalnat rejält den senaste tiden, och jag funderar på varför. Kanske för att jag sett årstiderna komma och gå ett par gånger nu, eller för att jag inte längre bländas av hans (förvisso fortfarande utsökta) foto. Men kanske är det framförallt för att det har blivit väldigt mycket tradig lifestyle över kanalen (med betoning på trad), inte minst under de perioder då bygget står stilla.
Doolaard strävar efter det enkla, rena, sanna livet, men han håller upp det som ett slags fetisch. Jag stör mig på koketterandet, estetiken, de intellektuella anspråken, hans löjliga måleri. Han tycks vilja lajva 1930-tal, och även om jag kände till att hela projektet inspirerats av Terrence Malicks A Hidden Life (2019) fattade jag inte hur konservativt det var förrän Doolaard för ett par månader sedan presenterade tittarna för sin flickvän. Då föll allt på plats; nu har han en vän varelse i sin närhet som plockar blommor och lagar mat medan han hugger ved och knackar sten. Han närmar sig nästan retvrn-töntarna i sin nostalgiska längtan efter något ursprungligt och rent — som aldrig har funnits btw.
Om du gillar stenhus, spana istället in den här anspråkslösa kanalen, som rattas av en viss Salgueiro som verkar vara helt ointresserad av att bli YT-stjärna. Han och hans medarbetare håller på att mycket försiktigt renovera två ruiner någonstans i norra Portugal — stenhus som inte bebotts på över fyrtio år. Teamet har som ambition att respektera den ursprungliga designen men också modernisera husen, vilket är lättare sagt än gjort. Inte minst är det en utmaning att brandsäkra bygget — i en del av kontinenten som ständigt drabbas av katastrofala skogsbränder. En fascinerande resa.
Salgueiro finns på YouTube.
SVT Play: Confess, Fletch (2022)
Jag tycker om den här pånyttfödelsen av en karaktär som är mest känd från två 80-talsfilmer med Chevy Chase i huvudrollen. De filmerna, baserade på böcker av Gregory Mcdonald, var mest en förevändning för Chase att improvisera framför kameran på ett sätt som jag tyckte var superkul som barn men mindre uthärdligt nu (kanske för att jag nu vet vilken vidrig människa Chase är, allegedly). Mcdonald var aldrig särskilt förtjust i filmatiseringarna, tydligen. Här är det Jon Hamm som spelar Fletch, och enligt folk som läst böckerna är tolkningen mer trogen Mcdonalds ursprungliga vision. Detta är något så ovanligt som en vuxen, charmig, småputtrig deckare, av ett slag som nästan är helt utrotad, kanske inte på tv men på bioduken — en mid-budget movie, förvisso baserad på en förlaga, men varken en megablockbuster eller en pytteliten indiefilm. Greg Mottola regisserade och medförfattade. Jag hade gärna sett en hel rad Fletchmysterier från honom och Hamm, men med tanke på hur lite pengar den här filmen drog in lär det inte ske.
Confess, Fletch finns på SVT Play till den 29 juni.
PS. Två tips till som när detta skrivs tyvärr inte går att se alls, varken på bio eller vod. En gigant gick bort i veckan, 97 år gammal. Marcel Ophuls gick i sin far Max fotspår men valde dokumentärfilmen framför spelfilmen. Han föddes i Frankfurt 1927 och flydde med sina föräldrar när nazisterna kom till makten i mitten av 30-talet, först till Paris, sedan USA. De hamnade till slut i Hollywood där Max fick en ganska framgångsrik karriär som regissör, men efter kriget återvände familjen till Europa och bosatte sig i Frankrike. I samband med detta dumpade de den tyska stavningen av sitt namn — utan ü — och hette därefter Ophuls. Marcels stora bidrag till dokumentärgenren är hans två monumentala verk om andra världskriget och Förintelsen, Ockuperat land (Le chagrin et la pitié, 1969) och Hôtel Terminus (1988). Bedrövligt att ingen av dem går att få tag på, förhoppningsvis vaknar SVT eller Criterion till nu efter Ophuls bortgång. Se dem om möjlighet ges.
Skärmtid 
Lämna en kommentar