Sommarklassiker: Hajen 2 (1978)

”Just when you thought it was safe to go back in the water…”

 

Du är sugen på mer Hajen i sommar men har redan sett Spielbergs mästerstycke lite för många gånger? Då är Hajen 2 det bästa alternativet!

 

Det är den näst bästa filmen i Hajen-sviten vilket inte säger speciellt mycket eftersom trean (med Dennis Quaid och Bess Armstrong på Seaworld) är svag och fyran (med Michael Caine och Lorraine Gary på Bahamas) är tämligen usel. Tvåan är inte heller något mästerverk men har mer att ge än sin fantastiska tagline!

 

All lore kring inspelningen av Hajen 2 ger också mervärde. Eftersom första filmen var en sån braksuccé var Universal såklart oerhört sugna på en uppföljare. Spielberg var inte lika pepp och tackade bestämt nej, fortfarande traumatiserad av sin långa, blöta och katastrofartade inspelning på Martha’s Vineyard. Howard Sackler (som okrediterat skrev det första manusutkastet till Hajen) anlitades och pitchade en prequel om den unge Quints äventyr på USS Indianapolis och den berömda hajattacken, men den idén fick nobben och Sackler ombads istället skriva en klassisk sequel.

 

 

Regissören John D. Hancock – mest känd från teaterscenen och sin kusliga och märkliga gaslighting-rysare Let’s Scare Jessica to Death från 1971 – plockades in som regissör. Men Universal gillade inte hans lite tråkiga ton (både i dagstagningarna och off-camera) så Hancock fick sparken efter en månad och inspelningen pausades. Carl Gottlieb som skrev det mesta av Hajen togs samtidigt in för att hotta upp manuset med mer humor och mindre våld.

 

Här hade filmhistorien kunnat ta en spännande vändning, för under en kort period övervägde Spielberg trots allt att hoppa in som regissör, och hade till och med en egen manus-outline som också baserades på USS Indianapolis-incidenten. Men Steve var för tillfället låst i arbetet med blivande mästerverket Närkontakt av tredje graden och Universal kunde inte vänta, så de hyrde istället in mannen med det outtalbara namnet Jeannot Szwarc. En fransk reklamfilmare med brokig bakgrund som kommit till Hollywood och regisserat horder av tv-serier som The Rockford Files, Kojak och Columbo. Med ett nytt manus och ett proffs i registolen måste väl problemen vara över och allt rulla på?

 

 

Svar nej. Roy Scheider (Brody i första Hajen) var nämligen extremt osugen på att vara med i uppföljaren – men blev tvungen. Scheider skulle spela Michael Vronsky i The Deer Hunter men hoppade av bara två veckor innan inspelningsstart pga klassikern ”creative differences” (konstigt, Michael Cimino verkar ju vara så lätt att jobba med? Rollen gick istället till Robert De Niro som blev Oscarsnominerad för besväret.) Deer Hunter var också en Universal-film och Scheider hade ett kontrakt på tre filmer, så filmbolaget tvingade honom helt enkelt att ta på sig polisuniformen igen och sockrade med ett saftigt gage och procent på intäkterna. Inte oväntat var det spänd stämning på set, Scheider klagade ofta och gärna på Jeannots regibeslut (helst inför teamet) och vid ett tillfälle blev det till och med handgemäng mellan de två!

 

Filmhistorien är full av pressade inspelningar som blivit lysande filmer. Hajen 2 är… inte en av dem, men av den stela inspelningen märks inget, filmen är habil och Scheider levererar – han är lika snygg och bra som i Hajen och får flexa sina skådis-muskler lite mer, i synnerhet när han får sparken av borgmästaren och hanterar det på bästa möjliga sätt: han super ner sig. Borgmästaren ja! Larry Vaughn, återigen spelad av den fantastiske Murray Hamilton (från Mandomsprovet). Hur han kunde bli återvald efter hajmorden i första filmen är en gåta, men fyra år senare är han fortfarande borgmästare och fortfarande såpass eggad i turistpengar att han är beredd att återigen slå dövörat till Brodys evinnerliga tjat om att close the beaches.

 

 

Hur mysigt det än är att se Scheider som Brody igen så finns det två stora hål i filmen formade som Hooper och Quint. Det är ett av filmens tre stora problem. Det andra är att storyn är alldeles för fokuserad på en grupp kåta ungdomar som med ett undantag (den älskvärde nörden Keith Gordon i sin debutfilm, senare i De Palmas Dressed to Kill och Carpenters Christine) är helt värdelösa och svåra att bry sig om. Man fantiserar om en supercut med bara vuxna: Brody, Vaughn, Lorraine Gary och inga tonårskillar som snackar om tits. Det tredje problemet är Szwarc som försöker efterapa Spielbergs berömda blocking och berätta i en kamerainställning utan klipp, särskilt i början av filmen, men misslyckas gång på gång. Alla kan inte vara ett wünderkind som Steve men det går inte att missa att Szwarc är en medelmåtta.

 

Trots allt detta är Hajen 2 bättre än sitt rykte! Den har ett par fina set pieces, nya Bruce är lagom läskig, Scheider är som sagt strålande och John Williams musik gör underverk för stämningen. Om man kisar känns det nästan som att se Hajen.

 

Hajen 2 går att strömma på t ex SF Anytime.

 

Tidigare Sommarklassiker: Martin om Cape Fear, Ida om Fönstret åt gården.