Grattis Jane Austen 250 år! Vi listar topp 5 bästa Stolthet och fördom-adaptionerna

»In vain have I struggled. It will not do. My feelings will not be repressed. You must allow me to tell you how ardently I admire and love you.« – Mr Darcy

Swoon!

Jane Austen fyller 250 år och det måste vi ju fira. Som hängiven Austenite slukar jag gärna alla möjliga filmatiseringar, men då jag är rätt konservativ gillar jag de serier och filmer som håller sig närmast ursprunget. Framför allt dialogen. Poängen med denna romcom-klassiker är kanske inte att storyn om en man och en kvinna som trots en knölig start får varandra är så otroligt originell. Det är ju språket som är så ljuvligt, vasst och precist. Ingen kan som Austen med en enda mening beskriva en person så man direkt förstår hur hen är. Därför föredrar jag när film/tv-manusen följer Austens egna ord. Ingen når upp till hennes standard!

Men man förstår att många filmmakare känt sig lockade att göra sin egen version av Stolthet och fördom. Karaktärerna är ju fantastiska. Kanske är de osympatiska allra bäst, som de högdragna lady Catherine de Bourgh och Bingley-systrarna eller de pinsamma, mr Collins eller mrs Bennet. Men vad säger jag? Elizabeth Bennet med sin rappa käft är en storslagen hjältinna och min största förebild!

Här är mina bästa adaptationer, vi räknar ner från 5 till nummer 1, där femman nog är rätt okänd idag. Jag såg den när den kom och måste erkänna att den inte riktigt stannat i mitt minne men är ändå rolig att ta upp.

5. The Lizzie Bennet Diaries (2012–2013)
En interaktiv webserie för unga som gjordes i 100 femminutersavsnitt. Det är en nutida Lizzie som videobloggar om sitt liv, och denna moderna Lizzie är singel, student, 24 år, som bor hemma med sin killgalna shopaholic-syster Lydia och sin snälla, snygga syster Jane. Vi är alltid i Lizzies rum, och de vuxna karaktärerna möter vi inte. I stället har Lizzie gjort små manus som hon tillsammans med kompisen Charlotte och systrar spelar upp.
I vanliga fall avskyr jag sådant här. Vad är poängen liksom? Det är precis som att varje gång man ska försöka få unga att ta till sig Shakespeare måste man till varje pris göra en nutida version, där lösningen jämt är »den utspelar sig i förorten!« Som om unga personer inte skulle klara av att se en klassiker som utspelar sig i tiden den skrevs.

Men The Lizzie Bennet Diaries var som jag minns det kul och fiffigt gjort. Jag älskar de små fyndiga förändringarna och blinkningarna till fansen – de får en ny granne, en kille med asiatiskt ursprung. Vad heter han? Bing Lee! Darcy är så klart en snobbig hipster. Bara öppningsscenen, där bokens legendariska inledande mening »It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife.« fått nytt liv då den är ett tryck på en t-shirt.
Den här serien gjorde en gigantisk succé när den kom och har vunnit mängder av priser, bland annat en Emmy. Varning för visst överspel och lite väl hetsig klippning men The Lizzie Bennet Diaries’ korta avsnitt kan vara värda att spana in.

4. Stolthet och fördom (1940)
Den här filmen tar sig friheter med både story och karaktärer. Lady Catherine de Bourgh mjuknar och blir snäll? Och kostymerna… det ser mest ut som Borta med vinden. Men he-llo, Laurence Olivier som Darcy?! M-m! Den här filmen är lite för mycket Hollywood och den saknar det vassa som finns i Austens bok. Men som en rätt härlig och lättsam komedi kan den rekommenderas.

3. Stolthet och fördom (1980)
Många Austen-fans gillar faktiskt den här BBC-miniserien mest av alla versioner. Det beror kanske främst på att den följer boken så noggrant, både vad gäller språk och karaktärer. Lizzy (Elizabeth Garvie) är väldigt bra, Darcy är sinnessjukt stel (lite för stiff för min smak) men serien har inte åldrats väl vad gäller utseendet. Inspelad på videofilm, och har en jämrans studiokänsla över sig som är svår att komma över tyvärr. Jag kan inte se den utan att tänka filmad teater där en smäll i dörren får väggarna att darra till. Fast har man inget emot filmad teater så…

2. Stolthet och fördom (2005)
Filmen med Keira Knightley som Elizabeth. Lite kontroversiellt verkar det som för en Austen-älskare, men jag gillar den faktiskt mycket! Förutom att den är så kort. Historien gör sig helt klart bäst i ett längre format, och 2005 års film hade gärna fått hålla på i timme efter timme. Skådisarna är helt enkelt de bästa som tänkas kan. Judi Dench som den iskalla Catherine de Bourgh. Jag älskar Donald Sutherland som en helmysig och fin pappa Bennet (den bästa Bennet-pappan av alla) och Blenda Blethyn är perfekt som en trovärdigt hysterisk mamma Bennet. Och det magiska fotot… helt klart den vackraste av alla Stolthet och fördom. Matthew Macfadyen klarar bra av den otacksamma uppgiften att göra en mr Darcy efter den mest avgudande Darcyn som någonsin funnits, vilket för oss över till…

1. Stolthet och fördom (1995)
Såg den som 19-åring första gången, och då föddes även min livslånga kärlek till det vi slarvigt brukar kalla »kostymfilm«.
Jag vet knappt var jag ska börja med mitt prisande av den här versionen, en miniserie av kostymfilmsnestorn och manusförfattaren Andrew Davies.
1995:an består av sex timmar eufori. Rankad 9,2 på IMDB. Som jag och mina vänner suttit och sett om, pausat, spolat tillbaka, sett om. Citerat. Än idag skriker jag och min familj »make haste, make haste!« till varandra när det är bråttom. Ja den vidrigt slibbige mr Collins är en citat-favorit: hans inställsamma smörande: »I say staircases, for they are several, all very fine, indeed!«.

Jennifer Ehle är bara så på pricken rätt som Lizzy. Hennes fiende är lika klockren, hon – ingen är superelak med finess som Anna Chancellor som Caroline Bingley. De pinsamma scenerna är så oerhört krypa-under-bordet-pinsamma, och de romantiska scenerna är det mest romantiska man kan tänka sig i sin återhållsamhet: »My dearest, loveliest Elizabeth«… Åh! Ibland tror jag att mitt kärleksliv har blivit helt stört av att ha sett »In vain have I struggled, it will not do«- scenen alldeles för löjligt många gånger. En tittning till kan inte skada!

Det finns ca 1000 andra mer fria adaptioner, från en sydkoreansk tv-serie som kom 2014, till Bride and Prejudice, Bollywoodfilm. Vi tar en närmare titt på ett par andra.

Miniserien Lost in Austen, då en nutida London-brutta råkar byta plats med Elizabeth. Rätt kul på sina ställen. Death comes to Pemberly: Det här årets påkostade jul-kostymdrama på BBC. Har en stjärnspäckad ensemble och är en filmatisering av deckarförfattaren PD Jame’ bestseller med samma namn. Handlar om vad som händer när ett mord inträffar på Pemberleys ägor, sex år efter att Lizzy och Darcy gift sig. Jag är lite besviken på den här, det lyfter aldrig riktigt, men är okej.

Komedin Austenland, där Austen-fanatikern Keri Russel med en kartong-Darcy i naturlig storlek i sovrummet åker på ett slags Stolthet och Fördom-lajv där romantik utlovas. Härlig feelgood! 

Stolthet och fördom och zombies, där Lizzy både måste bli gift och bekämpa de levande döda, och där hon får balansera viljan att vara ladylike mot det praktiska med att bära på ninjasvärdet katana. Hög poäng för originell idé, men en fruktansvärt dålig film. Och bok.

Men det kommer flera : Japp, det är en ny Stolthet och Fördom-tv-serie på gång, för Netflix redan nästa år. Nu är jag så gammal *knarr* att jag tycker att vi har alla vi behöver…Emma Corrin är Lizzy men bästa castingen är Fiona Shaw (som kan spela så härligt elak!) som lady Catherine de Bourgh och den alltid underbara Olivia Colman som fru Bennet. Ja ja vi får se. Vad tror ni? Kolla bilden högst upp här för nya Bennet-gänget!

Däremot är jag megasugen på att lyssna på det nya brittiska ljuddramat, av Audible. Casten är helt otrolig, nämen vi har Glenn Close som lady Catherine, Will Poulter som mr Wickham, Bill Nighy som mr Bennet (han känns som klippt och skuren?! Den där torra humorn!) och Harris ”Baby Girl” Dickinson som mr Darcy! Sa jag SWOON?

MEN för dig som inte läst boken, den riktiga från 1813, är det faktiskt läsdags. Med Jane Austens egna ord: »I declare after all there is no enjoyment like reading!«