Jag är, om jag får säga det själv, extremt bra på att förutspå film- och tv-trender *ler blygsamt*. Räkna med att The Housemaid bara är början på en lång rad filmer som alla vill vara Gone Girl — alltså den twistiga mysteriethrillern med lite sexiga inslag. Eller varför inte som de gamla goa erotiska thrillerfilmerna Basic Instinct eller Sliver? Den typen av böcker med olika berättarperspektiv och knullig feeling toppar alla bestsellerlistor just nu.
The Housemaid var just en sådan roman, skriven av Freida McFadden som gjort karriär i den genren. Den blev hennes genombrott och The Housemaid fick raskt två uppföljare.
Den hemlösa och desperata Millie (Sidney Sweeney), med förkärlek för tajta croptops, börjar jobba som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester. Mamma Nina (Amanda Seyfried) visar sig vara labil — minst sagt — pappa Andrew (Brandon Skenar) är het med sina spelande biceps och dottern Cece är en liten surpuppa. Hur ska det gå?
Regissör är Paul Feig och det var väl här peppen kom in. Skulle han äntligen, äntligen göra comeback? Efter att ha legat bakom komiska mästerverk som Bridesmaids, Spy, Ghostbusters: Answer the Call och The Heat har hans filmer gått från att vara ”sådär” till rent ut sagt pinsamt usla. Jag tittar på dig, Last Christmas.
Så har hans magi kommit tillbaka i och med den här filmen? Nja skulle jag säga. Det hänger nog på grundmaterialet. Hans talang skiner egentligen mest genom i de härliga scenerna med det bitchiga Hem och Skola-mammagänget eller i de mer flippade slutscenerna. Feig är ingen Fincher om man säger så, och han lyckas inte bygga upp den där kusliga thrillerkänslan i första halvan i filmen, men som kommer igång rejält fram emot slutet.
Jag har också så svårt för Sydney Sweeney! Det är inte hennes fel att hon är republikanernas älskling, och det var dåligt omdöme med den där jeansreklamen (googla) men hon har bara ett så kallt/elakt uttryck i alla sina roller. Man ska vara på hennes sida i filmen, men ärligt talat känns hon mest otrevlig och jag håller med Nina om att hon skulle klä sig mer passande som hembiträde, hallå tuttfia sätt på dig nåt normalt?!
Ja Sweeney har otroliga boobs men det känns nästan lite gubbsjukt att de är så ofta i fokus? I rättvisans namn får vi se riktigt mycket av Sklenars armar och mer än så. Som sagt, 90-talet är tillbaka och det är bara tuttar och stjärtar i parti och minut!
Amanda Seyfried har däremot skoj i sin roll och får ta till stora släggan i alla sina humör. Eftersom nästan hela filmen utspelar sig i Winchesters maffiga hus känns det dock lite tomt. Som sagt: det glimrar till när tisseltasslande mammagänget eller den lustfyllt skvallrande nannykollegan dyker upp. Jag tror ändå att för den som inte läst boken och därmed vet vad som väntar, kan The Housemaid bli härlig kravlös underhållning. Det blir en trea, men jag fortsätter vänta på Paul Feigs riktiga comeback!
The Housemaid går på bio nu.
Skärmtid 
Lämna en kommentar