Skurkarnas skurk – korvbössa och mammaknullare med IJustWantToBeCool

Som två medelålders kulturstofiler bestämde sig Ida och Per för att de var exakt rätt personer för att recensera humorgruppen, barnfavoriten och YouTube-sensationen IJustWantToBeCools nya film. Eller rättare sagt filmen som bygger på boken Skurkarnas Skurk – Skurkskolan som de skrivit.

 

Ida: Jaha Per, vad vet du om IJustWantToBeCool?

 

Per: Inte svinmycket. Men för några år sen när mina döttrar var i rätt ålder och diggade dem så kikade jag på några av gängets filmer på YouTube och mina stofilaktiga fördomar kom på skam direkt – jag skrattade gott åt deras smarta och rappa små filmer. Att de blivit så massivt stora är inte direkt någon överraskning.

 

Ida: Boken Skurkskolan har enligt Wikipedia sålt i 300 000 exemplar och ja ja ja du vet “det är bra att barnen läser” men jag ändå känna ett visst styng av aggression över att det krävs att du är youtuber/influencer som tex de här eller The Swedish Family för att sälja böcker. Nåväl nu går vi vidare, givetvis stor respekt för deras talang för att underhålla barn!

 

Per: Hear hear. Kör synopsis!

 

 

Ida: Yes sir: filmen Skurkarnas skurk handlar om Stephanie som lever i en värld där det finns superhjältar men också superskurkar. En dag dör hennes superhjältemamma i kampen mot den mäktiga Skurkarnas Skurk. Själv aspirerande superhjälte söker Stephanie till Hjälteskolan men på grund av sina aggressionsproblem går det åt helskotta och som en del av en slug/långsökt plan söker hon istället till Skurkskolan. Där lyckas hon hitta äkta vänner men måste också lösa ett mysterium och till slut fejsa Skurkarnas Skurk själv.

 

Ja så långt låter det ju som en ganska vanlig story: en magisk skola, en underdog och bara genom att  “det är viktigt att vara sig själv” kan man besegra inre och yttre demoner. Men så är det ju ganska bananas gestaltat, med mycket gags och knasiga sketchpersonligheter från IJustWantToBeCool.

 

Hur funkar det här då tycker du?

 

Per: Det funkar mestadels fint tycker jag! Alain Darborg som gjorde underskattade Jönssonligan – den perfekta stöten har regisserat och håller tempot högt, och det är pepprat med småskämt och tramsigheter i kubik. Lekfullt och fånigt och roligt och VÄLDIGT profant, killarna är barnsligt förtjusta i att slänga in en massa “fan” och “fuck” i parti och minut. Att stora delar av filmen är inspelad i Litauen gör att den får en märkligt steril och grådaskigt anonym öststatsfeeling – vilket inte lirar med att det ska utspela sig vid skolstart i augusti – men det får vi skylla de usla svenska produktionsincitamenten på. Ett större aber är att jag såklart inte är målgruppen för det här och tycker att det rätt ofta är skrikigt och puerilt. Men så kommer plötsligt ett smart metaskämt och räddar upp. Vad tyckte du?

 

Ida: Jag kan säga det på en gång: filmen är bäst FÖR MIG när de skojiga grabbarna lyser en liten smula med sin frånvaro. Christoffer Nordenrot gör en jättefin pappa, Dragomir Mrsic och Julia Ragnarsson gör kul karaktärer! Men det är helt enkelt de som barnen helst vill se – själva humorgänget – som segar ner filmen, deras sketcher passar bättre i just ett kortare format än här. Och jag säger det med all ödmjukhet inför att jag inte “känner till” karaktärerna, men innan nån invänder – som filmrecensent måste jag ju ändå kunna bedöma en film utan en massa förförståelse. Det blir helt enkelt inte superkul i just långfilmsformatet med vissa utdragna gags av folk som inte är skådisar men beväpnade med tokiga skrikröster och skojsiga peruker. Man anar att den proffsiga manusförfattaren Jessica Jankert har fått göra ett hästjobb med att fixa en sammanhållen story, jag vågar inte ens tänka på hur manusarbetet gått till med “du, vi vill verkligen har med den här grejen och den här karaktären – sy ihop det”. Med det sagt ÄR det en hel del charmiga smågrejer, skämt och scener som är kul, och jag skrattade högt flera gånger! Men jag hade velat rensa bort en del av skärmtiden med skurkrektorn och den knasiga bebisen, även om de tioåriga fansen inte håller med mig.

 

 

Per: Ja, den aggressiva och svärande bebisen Pelle-Buster (Victor Beer med vuxenhuvud, bebiskropp och blöja) är klart påfrestande. Men kidsen lär älska honom, så vem är jag att klaga?

 

Ida: Men va fan, vi får väl klaga. Jag störde mig jävligt mycket på alla svordomar, nåt som de flesta recensenter reagerat på. En recensent ursäktade det med att “barnen svär mer nuförtiden” eh NEJ det gör de inte!? Och ursäkta om jag låter som en högerextrem kristen amerikansk mamma här men vad bidrog det till i filmen att alla svär så satans mycket? Vad gör ordet “mammaknullare” här i filmen? Känns bara grabbigt.

 

Per: Instämmer, utebliven edgelord-stämning.

 

Ida: Om du hade barn i rätt ålder, skulle du rekommendera att de såg den här?

 

Per: Lätt! Jag inser förstås att alla barn inte är exakt likadana men vågar nog säga att det här är mumma för väldigt många kids i åldersgruppen 7–13 år och är barnet i fråga dessutom ett fan sen tidigare så kommer julafton extremt tidigt i år. Från mig blir det en trea men är man ett barn och/eller ett fan av IJWTBC sen tidigare är det en solklar fyra, om inte en femma.

 

Ida: Det blir en trea från mig med. Och jag tippar att den kommer ligga etta på biotoppen och att det blir uppföljare.

 

 

Skurkarnas skurk har biopremiär idag.

Lämna en kommentar