By order of the Peaky Blinders! Vi tar ett snack inför den nya filmen

Det har gått över tre år sedan vi senast såg Tommy Shelby och Peaky Blinders dra runt i Small Heath, efter att Tommy drog sig undan för att dö i stillhet på landsbygden i Warwickshire – bara för att inse att han var frisk, lurad av sin falske läkare. Ja den plågade Tommy är verkligen en odödlig man!

Filmen Peaky Blinders: The Immortal Man har premiär idag på ”utvalda biografer” (och på Netflix 20 mars), och vi är ju ett och annat Peaky-fan som efter sex säsonger ser fram med skräckblandad förtjusning att än en gång få vara med den vackre isblåögde Tommy Shelby när han intrigerar, är miserabel, och spöar upp folk. Jag bestämde mig för att ta in Gustav Tegby, manusförfattare och kompis som också följt serien slaviskt från början, för ett snack om Peaky Blinders och våra förväntningar på filmen.

Ida: Gustav, du och jag har ju följt Peaky Blinders sedan den första säsongen. Jag minns fortfarande hur otroligt bra den första scenen var, när Tommy kommer ridande på sin häst på sin häst i rökiga Birmingham som en annan cowboy i sina numera episka kläder och Nick Caves Red Right Hand spelades… fantastisk, och lika fantastisk säsong: kärlekshistorien med Grace, katt och råtta-leken med Sam Neills karaktär inspektör Campbell…
Varför fastnade du för Peaky Blinders?

Gustav: Ah yes, those were the days… Verkligen en minnesvärd öppningsscen, vacker som en tavla och på samma gång nästan postapokalyptisk i sin ödslighet. Den satte den mytiska stämningen perfekt.

Gustav: Jo men, som för många andra skulle jag säga att inkörsporten var eran och estetiken, men det som fick mig att verkligen fastna var det intrikata maktspelet mellan Tommy och Neills inspektör Campbell och hur styrkeförhållandena böljade fram och tillbaka. Neill har väl sällan eller aldrig varit bättre?

Ida: Va! Nu glömmer du ju hans underbare tempelherre Brian de Guilbert, i i Ivanhoe… närå. Nej men för mig har det aldrig blivit så bra som i första säsongen, som också är den enda jag sett om flera gånger. Alltså scenen på puben när han ber Grace sjunga för honom, och hon varnar ”it´ll break your heart” och han svarar med bara en hint av sprucken röst: ”already broken…”, och sedan bara sitter och tittar på henne… aaaah!

Gustav: Haha jomen han är en bra skurkskådis helt enkelt (och surgubbeskådis på gamla dagar. Älskar honom i Hunt for the wilderpeople, Taika Waititis sista nyzeeländska film innan
han blev marvelregissör. ).

Ida: Säsongerna flyter ihop lite för mig sedan. Har du någon favoritsäsong? Och har du känt någon gång ”nej nu räcker det, lägg av nu”?

Gustav: Ettan ÄR ju bäst, även om jag är svag för fyran när Adrian Brody dyker upp som superteatral mafioso, tycker det är ett av få tillfällen efter ettan när Tommy är underdog igen. Vilken är min favorit-Tommy. Annars har väl Peaky Blinders lite samma problem som många andra serier om kriminella (looking at you, Sons of Anarchy), att den ibland fastnar i sin egen romantik och gör sin huvudperson bäst och smartast lite för ofta. Sista säsongen var väl tyvärr klart svagast tycker jag. Rörig och ofokuserad och med otillfredsställande slut för flera roller. Det känns som att Helen HcCrorys (som spelade Polly) tragiska död vände upp och ner på mycket.

Ida: Ja fy fasen vad sorgligt. Jag älskade Helen McCrory, både skådisen (tänk när hon var häxa i Penny Dreadful!) och karaktären Polly Shelby. Det blev ett gapande sår efter henne. Och efter lillebrorsan med faktiskt.

Gustav: Det är ju paradoxalt nog delvis för att senaste säsongen var så svag som man är pepp nu på filmen, eftersom man hoppas på ett bättre slut på historien? Har nog också alltid tänkt att andra världskriget är den logiska slutpunkten, med tanke på att Tommys krigstrauma från det första alltid varit en så central del av honom. Och jag ÄR ju löjligt svag för tropen Åldrad Gangster Kommer Tillbaka Till En Värld Han Inte Förstår Längre. Jag hoppas bara de vågar göra honom lite sårbar och skröplig – det är kanske inte riktigt den vibben jag får av trailern.

Ida: Han är en riktig silverfox i alla fall! Okej.
Officiell synopsis för filmen lyder:
”Birmingham, 1940. Amidst the chaos of WWII, Tommy Shelby is driven back from a self-imposed exile to face his most destructive reckoning yet. With the future of the family and the country at stake, Tommy must face his own demons, and choose whether to confront his legacy, or burn it to the ground. By order of the Peaky Blinders…”

Låter som en klassisk ”just when he thought he was out, they pulled him back in!”

Steven Knight sa faktiskt väldigt tidigt sa att han hade en vision om att hela Peaky skulle sluta med att flyglarmen viner när England går med i andra världskriget.

Ida: Jag tycker bara så otroligt synd om Tommy med sin mega-PTSD efter första världskrigethelveget i the trenches så blir det krig IGEN! Men jag vet också att Steven Knight faktiskt väldigt tidigt sa att han hade en vision om att hela Peaky skulle sluta med att flyglarmen viner när England går med i andra världskriget.

Gustav: Ja stackars Tommy. Men jag är ändå med Knight här, det känns som att det behövs för att sluta cirkeln? Den här gången kanske allting blir annorlunda!

Det har ju för övrigt varit lite vår ständiga refräng när vi hörts om den här serien genom åren – ”Stackars Tommy”. Det spelar liksom ingen roll hur bra det går för honom, han är alltid så vansinnigt plågad, nästan på det parodiskas gräns ibland.

Ida: Ja 😦

Gustav: Det har ju för övrigt varit lite vår ständiga refräng när vi hörts om den här serien genom åren – ”Stackars Tommy”. Det spelar liksom ingen roll hur bra det går för honom, han är alltid så vansinnigt plågad, nästan på det parodiskas gräns ibland. Men att Cillian Murphy ändå lyckats sälja in det är ju orsaken till att man ömmar för honom, trots all skit han gör och orsakar.

Ida: Jag hoppas faktiskt på ett NÅGORLUNDA lyckligt slut för stackars Tommy…

Gustav: Förlåt men är inte en värdig hjältedöd det lyckligaste vi kan hoppas på där? Att han till slut bara får vila i frid. Tycker titeln antyder det lite ironiskt också, med tanke på allt han överlevt under serien.

Ida: Nej! Lyckligt gift och tar hand om hästar på landet!!!

Gustav: Haha okej vi säger så Ida.

Ida: Låt mig leva i blint hopp.

Gustav: Ibland funderar jag fortfarande på hur det blivit om de castat Jason Statham istället, som Knight ju var väldigt nära att göra.

Ida: Men fy! Jag höll på att skriva ”så mycket toxisk maskulinitet” men kom på mitt i tanken att det är just vad Tommy är, hela han. Men… hehe han är ju så VACKER! Och ändå sårbar! Har så svårt att se Statham sårbar.

Men vi pratar lite mer casting. Cillian Murphy är så klart tillbaka. Vi har också vår egen Rebecca Ferguson (Dune, A House of Dynamite), Tim Roth (Reservoir Dogs, The Hateful Eight), Sophie Rundle (After the Flood, Gentleman Jack), Stephen Graham (Adolescence, Boiling Point) och som grädden på moset och den absolut mest perfekta castingen: nykomlingen Barry Keoghan (Saltburn, The Banshees of Inisherin) som spelar Tommys nu vuxne son Duke!

Gustav: VARFÖR ÄR DET INGEN ARTHUR I TRAILERN IDA? Tim Roth och Rebecca Ferguson i all ära men jag blir sur om stjärnorna tränger ut Shelbyfamiljen.

Ida: Jag läste ett rykte om att Hitler själv ska dyka upp i filmen och ska spelas av Rowan Atkinson!? Det vore nåt!

Gustav: Hahahaha! Nej men det måste väl ändå vara hittepå? Eller? Nu vill jag ju se det i alla fall.

Ida: Men vad känner vi inför filmen då? Vagt pepp båda två?

Gustav: Försiktigt pepp. Det kommer inte bli som när det var som bäst, men jag tror på ett värdigare avslut än serien gav. Bara Arthur är med.

Ida: Då sätter vi punkt där. Tack för att du var med!

Gustav: Tack för att jag fick vara med, lite terapeutiskt kände jag!

Ida: Du får komma tillbaka och recensera med mig!

Peaky Blinders: Immortal Man har premiär idag på vissa biografer – tyvärr inte i Sverige. Premiär på Netflix 20 mars.