Pillion – finstämt och varmt i sub-dom-rom-com

Under biobesöket där vi ser Pillion ger min kompis ifrån sig små chockade pip och ”nämen!”, hon hade nämligen missat vad filmen handlade om och trodde det enbart var en mysig engelsk romcom där två rara män blir kära och ”dricker te med varandra”. Hmm ja det var den där lilla detaljen med tema sub/dom dårå… och att Skarsgård har en enorm penisattrapp med prins Albert-piercing storlek Tjuren Ferdinand.

Pillion i regi av Alex Lighton är baserad på boken Box Hill av Adam Mars-Jones. Vi möter unge Colin (Harry Melling, sjukt nog elake kusin Dudley i Harry Potter-filmerna som är vuxen) i en strålande scen där han med pappa och ett par andra sjunger smöriga barbershop-sånger iförda matchande randiga kostymer på den lokala puben. Av en slump kommer bikern Ray (Alexander Skarsgård, även en av de exekutiva producenterna) in. De två inleder ett förhållande som går ut på att Colin är totalt undergiven Ray, vilket innebär allt från att stå för all markservice i hemmet till att ligga naken i förkläde framstupa över ett picknickbord tills Ray tycker det är lämpligt att ägna honom lite sexuell uppmärksamhet. Och Colin älskar det!

Ja undra fan på det. Vår egen Alex Skarsgård är så… ursäkta ytlig, men han är helt sinnessjukt snygg. Men han är också en skitbra skådis som spelar den oberörde Ray perfekt. Men det är den mjuke Melling som bär filmen. Två lysande guldstjärnor till Lesley Sharp och Douglas Hodges som spelar Colins helt underbara, varma föräldrar, ty det här är ingen film om en dömande homofob-familj. Deras problem är inte att Colin är gay utan att den oromantiske Ray inte bjuder Colin på middag när han fyller år.

Pillion är rolig, sorglig och fascinerande med sin inblick i en homosexuell biker-kultur och har gett världen mycket glädje med PR-arbetet där A-Skars dykt upp i den ena uppseendeväckande outfiten efter den andra tillsammans med bikergänget från filmen. Mysig romcom? Ja men lite ändå!

Fyra prins Albert-piercings!