
Jag missade Weapons när den gick på bio trots hypen, så när den nu kom till HBO Max kastade jag mig över den. Och blev inte besviken! 17 barn från samma klass försvinner mystiskt under en natt, vid exakt samma… Läs mer

Polly (Dakota Fanning) är drygt 30 fyllda men har inte riktigt fått fason på livet. Hon bor i ett hus hon hyr av sin betydligt mer framgångsrika syster, och sitter hemma en regnig kväll och preppar inför en viktig… Läs mer

Under spöktober har vi här på Skärmtid tipsat om mängder av filmer – de flesta äldre och några knepiga att få tag på. Streamingtjänsterna är så klart proppade med skräckisar men vi väljer att tipsa om de bästa på vår… Läs mer

På listor över de mest populära, mest framgångsrika, mest konstnärligt fulländade regissörerna i filmhistorien kommer du aldrig att hitta John Brahm. Brahm var en ganska anonym bruksregissör, verksam under en tid i Hollywood — hans bästa filmer gjordes på 1940-talet… Läs mer

”Mörk psykologisk skräck” och ”är det verkligt eller bara i hennes huvud” är två fraser som kan skrämma bort mig snabbare från en film snabbare än tiden det tar att säga ”Babadook”. Men strunt samma, nu tar vi oss an… Läs mer

När jag läste Idas fina text om The Wolf Man (1941) började jag fundera på i vilken av filmerna om denna olyckliga varulv som hans grymma öde verkligen landade hos mig, och kom fram till att det måste ha varit… Läs mer

Dr. Gogol är förälskad. Eller rättare: besatt. Han tillbringar all ledig tid – och han tycks ha eoner av ledig tid – i eller utanför logen på teatern i Paris där den vackra aktrisen Yvonne Orlac uppträder i en mustig… Läs mer

”Even a man who is pure in heart, And says his prayers by night, May become a wolf when the wolfbane blooms, And the moon is full and bright.” I del 4 av a-kursen pratade vi ju lite om Universals… Läs mer

Precis som alla andra i hela världen har jag en podd. Den handlar om film och heter Salong 3. Kanske känner du till den, kanske inte. Just nu sitter jag och klipper en ny säsong — kommer snart! — men… Läs mer

Omnibusfilmer (eller om man så vill episodfilmer, antologifilmer… kärt barn har många namn) var väldigt poppis ett tag på 1960-talet och en bit in på 1970-talet, särskilt bland europeiska skräckfilmsproducenter. Konceptet var enkelt: krysta fram ett tema, gärna baserat på… Läs mer