De läskigt smajlande demonerna är tillbaka! Den här gången är det popstjärnan Skye Riley som är offret – efter att ha sett sin piller-langare först spåra ur och sen slå ihjäl sig själv med gymutrustning blir hennes liv en mardröm när hon hemsöks av otäcka hallisar. Går det att häva förbannelsen eller är hon dömd att tappa förståndet?
Idén att sätta en kändis i huvudrollen är inte så dum, iom att Skye har enorm press på sig att agera normalt trots att hon ser kusliga smilfinkar överallt. Tyvärr gör hennes generiska musik och banala pop-persona att de många och långa musikinslagen blir en komplett pina, och drar upp speltiden till orimliga 127 minuter.
Parker Finn bjuder på tre smarriga scener – bland annat den blodiga inledningen som är en åtta minuter lång tagning utan (synliga) klipp – men desto fler longörer, billiga jump scares och banala takes på hur jobbigt det är att vara kändis. Jag lämnade bion med sur mun. (Regi: Parker Finn, 2024)
Skärmtid 
Lämna en kommentar