Perfekt tonträff i blodiga och roliga Black Doves

Spiongenren är inte min genre. Nej, inte Slow Horses (stängde av efter ett och ett halvt avsnitt). Inte nya Day of the Jackal (stängde av efter tio minuter). Inte James Bond, även om jag absolut uppskattade woke-Bond i Daniel Craigs gestalt. Killing Eve, halva första säsongen, ja, sedan spårade det ur.

 

Välkommen Black Doves! I mitt favoritformat miniserien (behändiga sex avsnitt) träffar vi Helen Webb (Keira Knightley), mamma, ministerfru och toppspion. Sam (Ben Whishaw), hjärtekrossad lönnmördare med förkärlek att kalla sin bästa vän, Helen, för ”daaaahling”. Så har vi Reed, isdrottning och chef över spionnätverket Black Doves, spelad av den magnifika Sarah Lancashire som stal mitt hjärta i Happy Valley. Som ni hör – en imponerande cast, och inte blir den sämre av alla quirky biroller. Som de två hitman-tjejerna, ”hitman is gender neutral”. 

 

Black Doves är en thriller men nästan lika mycket en mörk komediserie, det är roligt och det är blodigt. Vad tv-serien lyckas med är sin perfekta tonträff. Tonträff…det där som är så svårt att få till inom drama, med alla viljor och personer som drar åt olika håll. Ofta faller tonträffen på att vision saknas eller att alla kreatörer och finansiärer har olika vision men här är den klockren, från dialog till regi och klippning. Jag har inte sett något annat av brittiske skaparen Joe Barton (The Lazarus Project) men well done old chap för denna härliga London-krim-fest! Och om inte allt det här vore nog så har man valt genidraget att låta den utspela sig i juletid! Dolkfajter äger rum mellan pampiga julgranar, hemliga konversationer pågår under julfester… det är bara säga grattis till dig som inte sett Black Doves än. Värm på glöggen och bänka dig framför denna fest. Serien är redan förnyad för säsong två!

Black Doves finns på Netflix.