Angelina Jolie är magnifik i sorgliga och utsökt vackra Maria

Pablo Larraín är tillbaka med sista delen i sin ”kända kvinns som har allt men är djupt olyckliga”-trilogi. Efter Jackie (Kennedy) och prinsessan Diana (Spencer) har turen kommit till operadivan Maria Callas, som skildras under sin sista vecka i livet hösten 1977, mästerligt spelad av Angelina Jolie.

 

Guldburen i det här fallet är hennes spatiösa lägenhet i Paris, där hon lever ensam, i symbios med hårt prövade hushållerskan Bruna och butlern Ferruccio (spelade av Alba Rohrwacher och Pierfrancesco Favino – båda utmärkta). Maria har slutat äta, lever på kaffe och piller, och drömmer sig tillbaks – hon har inte uppträtt på fyra år, rösten bär men kan inte fånga magin längre.

 

 

För en obildad tölp som undertecknad, som har ytterst liten kunskap om Callas, var det här en fascinerande film. Precis som i Spencer, förra samarbetet med manusförfattaren Steven Knight, tar sig Larraín enorma friheter med sanningen. Maria svävar runt i ett melankoliskt och drogat töcken, blir intervjuad av ett filmteam som inte finns, glider fram och tillbaka i tiden och minnena, när hon inte går runt på de knarriga trägolven i sin opulenta lägenhet, gömmer piller och hunsar sin personal. Det är sömlöst klippt (av Sofía Subercaseaux) och enormt snyggt plåtat av Edward Lachmann (välförtjänt Oscarsnominerad). Det finns t ex en scen där kameran gör en åkning utmed Callas som går ut genom en port och promenerar ut mot en allé i höstskrud, som är helt hisnande vacker i all sin enkelhet.

 

 

Apropå Oscars, ja. En av årets stora snubs är ju att Angelina Jolie kammade noll. Hon hade varit värd en nominering – precis som Spencer bars upp av Kristen Stewarts nerviga spel så är Angelina Jolie magnifik i huvudrollen. Det märks att hon tränat på sången, även om hon till största delen mimar till inspelningar av Callas ser det helt realistiskt ut. Men framförallt är det hennes elegans, och hennes avmätta stenansikte som då och då släpper fram den bottenlösa sorgen, som gör Maria till en så utsökt film.

 

Filmen får 4/5 jättestora sjuttiotalsbrillor i betyg!

 

Maria har biopremiär idag.

Lämna en kommentar