High Potential – om Sherlock Holmes och Erin Brockovitch fick ett (halvkasst) kärleksbarn 

Jag är ett megastort fan av Rian Johnson-producerade Poker Face. En krimkomedi med grymma Natasha Lyonne i huvudrollen som Charlie Cale, en kvinna på rymmen med förmågan att se om en person ljuger eller inte.

 

 

I varje avsnitt hamnar Charlie likt gamla 70-talsserier som Columbo på en ny udda plats – pensionärshem, konsertlokal, fjällen – och använder sin talang för att lösa mord. Rolig, smart, karismatisk och mänsklig huvudperson man hejar på, kul kändisar i birollerna… älskar! Högsta betyg. 

 

Ja och så över till serien High Potential, som jag kastade mig över eftersom den på pappret lät väldigt lik just Poker Face. Också en proceduralserie vilket verkar vara lite av en tv-trend just nu. Även här har vi en kvinna som både bryter mot normerna och har en övernaturlig talang som används för att lösa mord. Och när jag kollade vilka som låg bakom High Potential blev jag helt till mig i trasorna! 

 

 

Visst, den bygger på en fransk förlaga, men hello kolla vem som står som skapare av serien – Drew Goddard?! Buffy the vampire slayer, Lost, Alias, Cloverfield, The Martian, The Cabin in the woods – alla favoriter. Ja, men det bara fortsätter med kända namn! Rob Thomas – skapade Veronica Mars, bara en av mina bästa tv-serier någonsin. Marc Webb – regisserade Andrew Garfields Spider-Man-filmer.

 

I High Potential möter vi Morgan (Kaitlin Olson, t ex DJ Vance i Hacks), en ensamstående trebarnsmamma i LA. Hon är superdupersmart – 160 i IQ (vad det nu innebär, ärligt talat). Hon har slutledningsförmåga som Sherlock Holmes – men är också en skoj brutta med skinn på näsan och kort kjol, fuskpäls och snygg rosa eyeliner. Jag tippar: lånad look från Erin Brockovich, en annan brottslösande tuff småbarnsmamma med rättvisepatos.

 

Morgan nattstädar på LAPD-kontoret, noterar en brottsutredning hon på en sekund ser inte stämmer, poliserna letar upp henne för så klart har hon rätt, och hon bara fortsätter ha rätt och rätt och rätt och rätt i varje del av utredningen, trots att en obligatorisk grumpy polissnygging har svårt att erkänna det — ”Är du alltid så här besvärlig?”, osv. Morgan blir därefter anställd som konsult och därefter känns det som att hela stationen inte har något annat för sig än att springa efter henne.

 

Tyvärr blir det aldrig spännande. Morgan är helt övernaturligt smart, hon är dessutom fruktansvärt allmänbildad. Och empatisk. Inga svagheter. Varför lät man henne inte kämpa mer? Låtit henne fortsätta som städerska? Rejäla pengaproblem? Vem tar hand om barnen? Nej, allt bara löser sig så fruktansvärt lätt, och den långa bågen är inte tillräckligt intressant.

 

Charlie i Poker Face är helt ensam, medan Morgan har hela polisstyrkan bakom sig. Brotten är (hittills) inte tillräckligt quirky eller spännande för att man ens ska bli intresserad av vem mördaren är. Och medan Charlie spelas så härligt av Natasha Lyonne tycker jag mest att Morgan är rätt dryg? Munhuggandet känns skrivet och i framför allt avsnitt två var det inkrystade ett par riktigt sentimentala scener med ett brottsoffer som fick mig att vrida mig av obehag.

 

Jag är så besviken! High Potential är allmänt hyllad som en riktigt härlig om än lättviktig underhållning medan jag mest sitter och rullar med ögonen och längtar efter Poker Face säsong 2.

 

High Potential strömmas på Disney+.

Poker Face strömmas på SkyShowtime.

Lämna en kommentar