Bäst och sämst på Oscarsgalan

Det var det! 97:e Oscarsgalan gick av stapeln inatt och även om det knappast skedde några skrällar under galan – utom möjligen att underbara Flow välförtjänt vann för Bästa animerade film – så var det en välskriven och underhållande gala, den bästa på många år. Det vore sinnessjukt att påstå att en tv-sändning som som klockade in på 3 timmar och 37 minuter kändes rapp, men jag var (nästan) aldrig uttråkad. Disney+ som sände galan i år hade dessutom den goda smaken att anlita superproffset Christina Jeurling Birro till det svenska studio-mellansnacket, vilket höjde nivån ytterligare. Här några snabba reaktioner.

 

10 HÖJDPUNKTER

 

Conan O’Brien levererade!
Jag var aldrig orolig men jösses så ledig och rolig han var. Älskar den köttiga entrén via The Substance, och att han också propsade på att få med ett par sketcher om en musikalisk sandworm från Dune, ett patenterat tramsigt skämt som kunde vara direkt hämtat från hans glansdagar på Late Night med The Masturbating Bear.

 

 

John Lithgow
Min absoluta favoritskådis fick vara med som en varning till långsnackande vinnare. Genialiskt!

 

 

Meg Ryan och Billy Crystal delar ut Best Picture
Och Crystal parafraserade sin klassiska nyårsafton-replik från When Harry met Sally. Mysigt!

 

Conans Trump-skämt
“You know Anora is having a good night. That’s great news. Two wins already! I guess Americans are excited to see somebody finally stand up to a powerful Russian.”
Publiken drog efter andan.

 

Fab 5
Upplägget med att fem tidigare vinnare hyllar årets nominerade användes även förra året, då i skådiskategorierna, vilket var fint men blev en smula geggigt. Nya greppet i år var att istället göra det på några av hantverkskategorierna, som Best Costume. Väldigt lyckat, och överlag var galan bra på att hylla hantverkarna, inte bara regissörer och skådisar.

 

Ben Stiller delar ut Best Production Design
Så enkel men smart idé, så perfekt genomfört.

 

 

De nominerade låtarna för Best Original Song…
…framfördes inte live på scen i år, och därmed sparade man in många trista minuter. Äntligen!

 

No Other Land vinner Bästa dokumentär
Starkt ögonblick – och kvällens enda politiska, förutom Conans Trump-vits – när de israeliska och palestinska regissörerna vädjar om en fredlig lösning på konflikten. Av en ren slump har ABC inte lagt ut just det här klippet, men det finns att se här.

 

Timothée Chalamets citrongula och sjukt snygga kostym.

 

L.A. Firefighters-hyllningen
Hur hyllar man de brandmän som kämpat för att släcka bränderna? Man tar upp dem på scen, och efter att de fått en stående ovation ber man dem dra några skämt – inklusive ett väldigt elakt om Joker: Folie a Deux-fiaskot. Briljant!

 

 

3 BOTTENNAPP

 

James Bond-hyllningen
Att Barbara Broccoli och Michael G. Wilson tidigare i veckan belönades med varsin heders-Oscar ursäktar absolut INTE det här 10 (!!) minuter långa och ofattbart poänglösa Bond-medleyt. Precis den typen av värdelöst dansnummer som segade ner galorna förr i tiden.

 

The Substance IRL
Mikey Madison var absolut värd sin Oscar för kvinnliga huvudrollen i Anora, men som många påpekat: att en ung vacker skådis blir vald före en medelålders veteran är precis vad The Substance går ut på. Oh, the irony!

 

Adrien Brodys evighetslånga tal
Det började lovande: när Brody är på väg upp mot podiet kommer på att han tuggar tuggummi, så han spottar ut det i handen och kastar det till sin fru som försöker fånga lyra. Det här kan bli kul, tänkte jag! Men… sen spårar det förstås rejält, Brody-style, med ett ofattbart långt (06:40!) tacktal om Konsten och Människan och Livet. Det är bara amerikanska skådespelare som kan bli såhär oförblommerat pretentiösa. Brody var briljant i Brutalisten men det ursäktar absolut INTE den här typen av pseudo-andligt snömos, även om det kom från hjärtat. Eller som skribenten och poddaren David Chen uttryckte det:

 

 

The 97th Academy Awards finns att se på Disney+.

Lämna en kommentar