Det här And just like that-avsnittet heter Carrie Golightly, en parafras på ”Holly Golightly”, huvudpersonen i Truman Capotes (gravt överskattade om du frågar mig) Frukost på Tiffany’s. Varför? Ingen aning, avsnittet har inget med boken/filmen att göra.
Carrie är inte i närheten av att go lightly någonstans, hon tackar nej till två roliga och antagligen välbetalda gig (SXSW samt Google) för att flyga till en ”luncheon” i Williamsburg. Williamsburg i delstaten VIRGINIA. Varför denna resa? För att hon hoppas kunna träffa Aidan lite så där nonchalant, gudförbjude nämligen att man säger rent ut ”jag har en chans att vara i närheten av där du bor, ska vi ses?” Det är fler steg i denna dumma plan. Hon hoppas på att GULP få sova över på Aidans ”farm” som man aldrig får veta vad det är – har han boskap? Odlar han vin? Gör han nåt annat än ta hand om en Adderall-poppande (visar det sig) Wyatt?

”Easy-breezy” säger Carrie om denna plan som inte är i närheten av att vara detta. Hon vill i alla fall ha en kompis med sig på den här resan. Varför i himlens namn vill hon det? Jo för att det inte alls ska verka som att hon jättegärna vill sova över hos Aidan. Något hon alltså, jag upprepar, inte kan fråga rätt ut till en man hon känt i 20 år.
Anthony har en bå(n)ge som bara fortsätter om sitt bageri Hot Fellas och hans kille som av namnet att döma har italienskt påbrå men snacket låter som fejkaccenten i Espresso Maccihato-sången när han pratar. Vi går vidare.
”Lisa” är ett enklare namn att säga än LTW men visst, fortsätt med det dåliga smeknamnet. LTW är i alla fall på produktionsbolagets kontor iförd en helt vansinnig outfit som påminner om utklädd-till-bi-dräkten jag hade på en Halloweenfest på gymnasiet där alla andra tjejer var ”sexig häxa”. Plus ett halsband av pianotangenter. Hennes klippare har tydligen jobbat i ÅTTA ÅR med hennes menlösa dokumentärserie medan Lisa födde barn efter barn, nu har klipparen fått ett jobberbjudande av Steve McQueen (ej den döda mc-åkande Hollywoodskådisen utan den Oscarsbelönade regissören).
I och för sig. Existerar inga kontrakt? Vem kan hoppa av ett jobb så där? Men förutom det så beter sig Lisa som en sociopatisk treåring, får ett utbrott och stormar iväg i bidrottningsuniformen.
I en oerhört regisserad scen där hon tar ut sina aggressioner över detta ”svek” på att göra potatismos (märkligt, potatismos SKA ju stompas till mos just?) talar hennes man henne till rätta på ca 35 sekunder. Ack om alla små schismer kunde lösas så snabbt.
Aidans ex-fru (denna skådis jobbar så hårt med att få ut ALLT av de få replikerna hon har) ringer för att se om Carrie kan scora lite Adderall till Wyatt. Han har tydligen ADHD? Det är en NATIONWIDE SHORTAGE! Carrie säger roligt till sina väninnor: “Who do I look like, Scarface?”

Men Charlotte, desperat att visa att hon minsann är en momfluencer, går till sina rika vänninor som raskt fixar detta. Lost opportunity här att Charlotte på klubb inte tjuvar lite ur Adderall-påsen. För Charlotte får äntligen ha lite kul efter larvet i de förra avsnitten. Hennes Gen Z-kollegor på galleriet går tydligen ut och festar varje natt och det är DÅ konstförsäljningarna händer. Charlotte bestämmer sig för att följa med. Av något outgrundlig anledning vill hon ha Harry med sig. Ja jag har inget emot det, Harry är nämligen en av mina favoritkaraktärer. Carrie följer med Harry ut och handlar en outfit till kvällen – varför gjorde man inte mer av denna potentiellt jätteroliga scen? Han får ett par jeans i mycket styv japansk denim (Carrie, du kan bättre som personal shopper) och på klubben får han som en fumlande idiot inte av sig byxorna i tid utan KISSAR PÅ SIG?! What! Sök genast hjälp för blåsa/prostata. Charlotte reagerar bara ”stackars dig!” och inte ”vad i helvete, kan du inte knäppa upp byxor vuxna man/håll dig!”.

Miranda kör en Carrie och hittar på en dum historia för att träffa attraktiva BBC-kvinnan, Carrie undrar varför hon måste ”play games”. *Host* seriöst?

BBC-kvinnan kör ett trick som hämtad från Dirty Dancing-Johnny, ”känn på mitt hjärta, gu-gung, gu-gung” (ja ni som kan referensen vet vad jag menar!) och Miranda håller på att få dåndimpen när de sitter med händerna på varandras bröstkorg. Fortsättning följer.
Seema går på en blåsning på jobbet och beslutar sig för att följa med Carrie. Turligt nog får hon en uppenbarelse väl där och bestämmer sig för att åka hem till New York för att starta eget. Varför ”turligt”? Jo eftersom Aidan faktiskt ÄNTLIGEN frågar Carrie om hon vill sova över – skulle Carrie bara dumpat Seema annars? När Carrie kommer hem till Aidans oklara farm så kläcker Aidan ur sig att han och pojkarna gör noggranna scheman över varje morgondag och guess what, en inflygande flickvän står inte på det familjeschemat. Carrie, som alltså vaskat en flygbiljett och än värre vaskat förhoppningar om lite IRL-romans, får nu sitta ensam i gästhuset och skriva på sin historiska romans. DUMPA HONOM!

Veckans outfit
Förutom Lisas redan nämnda bi-outfit (som jag tyvärr inte hittar bild på) får Seema en poäng för sin ormskinns-sidenpyjamas.

Veckans That guy?!
ÄNTLIGEN kom jag på vem sexige trädgårds-Adam är! Det är ju för tusan Trey i The OC, Ryans brorsa som möte ett så sorgligt slut!
Tidigare recaps hittar du här:
And just like that, ep 1 – Aidan-ick, svamphatt och nunneligg
And just like that, ep 2 – guacatjej, råttinvasion och emojiboomers
And just like that streamas på HBO Max.


Lämna ett svar till Recap: And just like that ep 10 – metaforspäckad dialog, metaforspäckad dialog, metaforspäckad dialog – Skärmtid Avbryt svar