STREAMINGPREMIÄR! Hugh Grant lysande som TED-talkande psykopat i Heretic

Den här recensionen publicerades ursprungligen vid biopremiären.

”Hugh Grant, vad är din bild av fullständig lycka?!
“Drinking a pint of London Pride while munching Twiglets and reading about Colin Firth having a critical and box office catastrophe.”

 

”Någon som håller med om att Hugh Grant blivit den klimakterieförebild vi alltid längtat efter?” löd en kommentar på instragram och kidsen på TikTok postar kavalkader av roliga klipp med rubriken ”Just Hugh Grant being a grumpy icon”.

Folk verkar ha blivit oerhört överraskade att Hugh Grant tagit på sig en skurkroll, ”vår romcom-hjälte!” Då har man uppenbarligen inte sett honom i Paddington 2. En film som han för övrigt säger är den bästa han gjort (jag håller med, det är en riktig fempoängare och NEJ inte ”bara en barnfilm”), eller den helt ljuvliga fantasykomedin Drakar och Demoner – Honor of Thieves.

 

Men absolut, Heretics mr Reed är en skurk som man ändå måste säga saknar älskvärda drag. (Eller?! Ska man mördas i en djävulsk katt- och råtta-lek är det väl ändå att föredra den här charm/creepy typen i kofta och glasögon framför nån jäkla Terrifier-mördarclown?)

Syster Barnes (Sophie Thatcher) och Syster Paxton (Chloe East) är två mormontjejer som utför det otacksamma arbetet att omvända folk till mormonkyrkan. Vi introduceras till den i en riktig toppenscen. Man skulle kunna använda den scenen på en manuskurs – vi förstår på en gång exakt vilka de är, och vad som skiljer dem åt.

Plingplong på dörren till ett riktigt öde hus, man anar ju inte alls oråd. Men en charmig äldre man, mr Reed öppnar och säger att visst visst, kom in, jag är intresserad av religion och min fru har bakat en blåbärspaj som de känner doften av. Tjejerna går glatt in. Nu ska här räddas själar till den sanna tron!

 

 

Men är det inte lite konstigt få fönster i rummet de sitter i? Var är den utlovade frugan? Och det där doftljuset visar sig ha en etikett som som talar om att doften är Blueberry pie… uh-oh! 

 

Varningsklockorna inte bara ringer utan klämtar för fullt, men man vet ju hur det är, att vara artig går liksom över alla andra impulser. Snart är tjejerna fast i skräckkabinettet med mr Reed som inleder nattens fasor med att hålla oerhört förberett föredrag om religioner i äkta Da Vinci-koden-stil. Tjejerna försöker fly men mr Reed verkar ständigt ligga steget före…

 

Filmens tema är tro, religion, kontroll. För mig, icketroende som lever i det sekulära svenska samhället, blir tyvärr ämnet aldrig speciellt brännande, angeläget eller intressant. Vet vi inte allt det där redan som mr Reed verkar tro han är först med? Alla de här monologerna om religion i filmen, hur fiffiga den än är skrivna, funkar inte speciellt bra på mig. Öh ska det vara nyheter att alla stora religioner har gemensamma drag? Hej SO i sexan liksom. Men jag antar att det kan vara chockerande för amerikaner? Och mr Reed hade kunnat skippa antingen de där sällskapsspelen eller musiken. Vi fattar poängen, din överpedagogiska galning!

 

Manuset är annars väldigt välskrivet. Manusförfattarna Scott Beck och Bryan Woods (även regi) har verkligen slipat på det. Det är smarta smoking guns och planteringar överallt, men tyvärr så övertydligt TITTA HÄR NÄRBILDEN PÅ DEN HÄR GREJEN SOM KOMMER VARA AV STOR BETYDELSE att man bara sitter och väntar på att de ska användas.

 

Scenografin är helt otrolig (mr Reed, vad mycket fritid du måste haft) och skådespeleriet är top notch av alla tre faktiskt. Men de olika delarna är var för sig bättre än filmen som helhet. Absolut sevärd ändå!

 

Sänder en liten tanke till Topher Grace, en gång en sån up and coming-skådis, nu degraderad till en minibiroll som lättlurad mormon-farbror.

 

Heretic får 3 starka Hugh Grant Funny Moments!

Heretic går nu att streama, tex på Cineasterna eller på Prime.