Recap: And just like that ep 5 – glamping, mexikansk cola och världens värsta människor

I säsong 6 Sex And The City, heter avsnitt 9 “A Woman’s Right To Shoes.” I det tvingas Carrie ta av sig sina Manolo Blahnik-klackar i hallen på en rikemans-babyshower, och de blir stulna. Vännen erbjuder sig att betala för dem men fnyser föraktfullt när hon får höra priset. Avsnittet, som är fantastiskt, handlar om kvinnors val – både livsval och vad man väljer att lägga pengar på. Carrie räknar tex ut hur otroligt mycket pengar hon lagt på bröllops- och doppresenter till alla sina bekanta som har gjort andra val än hon.

I det här avsnittet återanvänder man ordvitsen “A woman’s right to shoes” men på ett idiotsätt. Nu betyder det nämligen att Carrie inte bryr sig ett skit om hon stör grannen under (tydligen äger hon huset men fattade inte att bottenvåningen är uthyrd) när hon smattrar omkring på sina stilettklackar på trägolv. 1. du pajar golven 2. varför har du finskor på dig inomhus 3. var är det du GÖR när du går fram och tillbaka? Du har ju typ inget jobb förutom att skriva på nån slags romantiskt kostymdrama utan handling. Och 4. Ha lite empati?!

Vad händer härnäst, Carrie åker motorcykel till Born to be wild? Går och fiskar till Jag går och fiskar?

Hon går fram och tillbaka i ett klassiskt sko-montage, tonsatt med These Boots Are Made For Walkin, vad händer härnäst, Carrie åker motorcykel till Born to be wild? Går och fiskar till Jag går och fiskar?

Knack knack på porten, hunkig äldre britt lik en fattigmans-Patrick Dempsey är historisk biografiförfattare (nämen så lämpligt) och läxar upp Carries sko-oväsen som tar emot detta ödmjukt…inte.

“I don’t care if William Shakespeare himself is renting under me, the shoes do not come off” klagar hon som om det var helt BISARRT att tänka sig att hon när hon vankar runt, mitt på ljusan dag inte skulle bära strassbeklädda stilettstövlar. Hon frågar om hon kan säga upp hans kontrakt, men det kan tydligen ”take years”.

Hon tror att en korg med delikatesser ska göra att han inte längre bryr sig om hennes klackknatter (hon har köpt TE för han är ju ENGELSMAN, ska han proppa teblad i öronen?)

Alltså jag försvarar ALLTID SATC-Carrie. Hon är inte ego – hon är mänsklig och försöker alltid göra sitt bästa. Men AJLT-Carrie är något helt annat, och hon är ett äkta asshole i det här avsnittet! Men hon är inte ensam om det.

Det verkar vara lukrativt att skriva böcker om engelska kungar, för författaren har alltså en (källar-ish) våning i Gramercy Park där han bara är sex månader om året ”för att skriva”, ty detta kan man ej göra i London där han bor resten av tiden. Han köper ett par fula tofflor till Carrie och hon blir lika kränkt som om han gett henne ett paket med två bajskorvar i.

Miranda har extremt mycket större problem i sin Airbnb-lägenhet med en grannjävel som spelar metal på högsta volymen, Carrie svarar otrevligt ”vad har det med mig att göra”, hallå?! Wtf? Och varför har du ett enormt lyxhus med FLERA TOMMA SOVRUM till Aidans tonåringar som ALDRIG kommer att hälsa på, och låter din vän bo i en pissig Airbnb? Miranda ber till och med Carrie att fråga Seema om hon kan fixa en lägenhet till henne och Carrie säger NEJ – hon vill inte ”mix friends and business”. Ursäkta?!

Vi återkommer till detta.

Alltså TACK Harry för att du lyssnade på mig. Jag sa ju att du skulle kolla prostatan när du kissade på dig?! (Läs min recap av ep 3 HÄR.) Under en liten hundkvällspromenad FÖRBI GUGGENHEIM okej, tråkiga liv ni lever, berättar han lugnt att han har prostatacancer. Men Charlotte får inte berätta det för någon. Minns ni när Steve fick testikelcancer i SATC? Se DET lyckades vara verkligt, gripande, roligt och med en liten touch av samhällskritik. Här lyckas den här cancertråden sluta i att allt handlar om att HUR SKA DET GÅ MED GLAMPINGEN?!

Glampingen – lyxiga tält i naturen som inte känns som tält – känns här som helvetet på jorden. ”Naturen” är typ en bränd gräsmatta på andra sidan Hudson River. Tonåringarna tjurar, Charlotte spelar över ”nu ska alla i familjen UMGÅS OCH HA KUL” och jag kan inte förstå att man inte berättar för två faktiskt ganska vuxna döttrar att pappan är sjuk? Harry plågas dessutom av myggen. Je suis Harry. Myggen är fan jämt på mig med.

Lisas familj är också med. Hon kommer i sista sekunden eftersom hon varit i Atlanta i EN DAG med sin hunkige KLIPPARE. Ursäkta? Varför ska hennes klippare följa med på researchresa (i en dag) eller vad det nu var?

Hon är hemsk, hennes man är hemsk. Skilj er. Skilj er ut ur den här serien för ingen bryr sig om era rikemansproblem och fejk-woke-dokumentär.

Seema får inte ett lån till att starta eget. Okej, men du måste alltså låna så SJUKT mycket pengar, för du kan inte starta eget utan att ha bil med förare och ett kontor på Tribeca? Rätt åt dig. Men hon står och ciggar lite coolt i Carries trädgård och tadam det slår gnistor mellan henne och Adam, den hunkige trädgårdsdesignern som jobbar i snigelfart. De delar på en cigg! Det är charmigt. Cigaretter ger cancer men det är också snyggt att röka på film. Så sue me A non Smoking generation.

Tillbaka till Miranda och Carrie, där båda beter sig som vedervärdiga, själviska as.

Först: en anekdot från verkliga livet! Även denna trötta tråkiga medelålders småbarnsmamma har haft det roligt i livet: AKA att jag bott i NYC i mer eller mindre korta perioder. Tre somrar på raken hyrde jag en ca 7 kvadratmeterslägenhet (ej överdrift, den var på 7 kvm med loft) på Upper West Side. Sommar i NYC = en miljard grader varmt, man måste duscha minst två gånger om dagen. Men varje gång jag duschade LÄCKTE DET NER till grannen under som precis som här jobbade natt och när han sov på dagen rann det ner på honom, han kom upp och raseribankade på min dörr varje gång. Lösning: duscha med proppen i, klä på sig, sekunden innan jag stormade ut drog jag ur proppen, så kunde han banka och skrika när jag inte var hemma.

Var var jag? Jo: grannar i New York. Mirandas heavy metal-granne öppnar dörren med en förskärare i handen, detta får Carrie att förbarma sig och Miranda får flytta in. Tydligen är det EXTREMT SVÅRT för två vuxna normala kvinnor att bo ihop i ett stort hus mitt i en storstad. Båda beter sig som skit och Miranda flyttar ut, Seema behöver pengarna (hur mycket ska Miranda betala i mäklararvode? Så det räcker för Seema att ha en chaufför i en sekund?)

Brittförfattaren som bara kan skriva i New York-natten klantar sig med spisen och det börjar brinna. Carrie stampar på en brinnande handduk och säger ”nu är du väl glad att jag har klackar” som om det inte gått att släcka en eld i sneakers. Detta blir dock en sån otrolig brobyggare att de går ut på en dejtliknande middag ihop? Ja ja, lycka till!

Veckans värsta person: Alla utom Harry.

Veckans möbelmetafor: Aidan hade köpt det pissfula bordet. Nu pratar vi aldrig om det igen!

Veckans dryck: Vad är ”Mexican cola”?

THAT guy?!
Bankanställda kvinnan som nekar Seema ett lån är samma person som nekade Carrie ett lån i ep 16, säsong 4,!

Läs mina tidigare recaps!

And just like that, ep 1 – Aidan-ick, svamphatt och nunneligg
And just like that, ep 2 – guacatjej, råttinvasion och emojiboomers
And just like that ep 3 – Aidans oklara farm, Lisas bi-dräkt och Harrys lilla blåsa
And just like that ep 4 – möbelmetaforer, 90-sängar och ”license to thrill”

And just like that streamas på Max.