Fem unga personer – två killar och tre tjejer – tar bilen ut till ett ensligt beläget hus i skogen för en mysig helg, men istället råkar de ut för dödliga otäckheter. En premiss gammal som gatan redan 1981 när Sam Raimis The Evil Dead hade premiär – men filmen blev en braksuccé, drog in mer än tio gånger pengarna, och Raimis karriär tog (så småningom) fart. Och Evil Dead blev en franchise, med hittills fem filmer (en sjätte kommer nästa år) och en tv-serie.
Av alla Raimis tre Evil Dead-filmer älskar jag tvåan mest. Den har högre budget och bättre specialeffekter, Bruce Campbell får ta ut svängarna rejält, och den satsar mer på komedi än rys. Men när jag i veckan såg om The Evil Dead – på bioduk för första gången! – slogs jag av hur fulländad den är. Det finns inte en död sekund, ingen av den själsdödande gå upp och nerför trappor-utfyllnad som präglar nästan alla åttiotalsskräckisar vare sig det är spökisar eller slashers, utan här är det pang på. Till och med en helt alldaglig scen i början – gänget sitter i bilen på väg till huset och gnabbas – är klippt, fotad och musiklagd så man blir stressad som fan. Och redan där förstår man vilket geni Raimi var.
Historien om hur Raimi och hans kompanjoner Robert Tapert och Bruce Campbell lånade pengar från allehanda håll är väldokumenterad (wikipediasidan är underbar) och det är såklart inte första gången ett gäng glada filmskolestudenter skrapat ihop pengar till en debutfilm, men Raimis bildbegåvning formligen exploderar från ruta ett. Och vi måste prata om ljudbilden – stora delar av filmen är eftersynkad och de plågade ljuden från demonerna ligger högt på ljudspåret och skapar en klaustrofobisk och obehaglig stämning. Och filmen är mästerligt klippt av Edna Paul, som fick assistans av en viss Joel Coen som på kuppen blev vän med Raimi.
Efter Evil Dead 2 blev Bruce Campbells rollfigur Ash på gott och ont en ikoniserad skräckmaskot på samma sätt som Jason Vorhees eller Freddy Krueger. Men i ettan är han bara Ashley Williams – en vanlig kille i bomullskjorta, foträta knytskor och manchesterbyxor som är snäll och har en ganska mesig röst. Det finns humor och dråpliga scener i ettan, men filmen är mer än allt annat rå – skogsvåldtäkten som Ashs syster Cheryl (en strålande Ellen Sandweiss) råkar ut för är fortfarande omskakande, och det finns något fullkomligt obevekligt i demonernas muntra blodtörst som är lika primalt som brutaliteten i sjuttiotalsklassiker som Tobe Hoopers Motorsågsmassakern eller Cravens The Last House on the Left. Inte undra på att Raimis film också blev totalförbjuden i Sverige.
Det var en otroligt mysig upplevelse att The Evil Dead nu, nästan 45 år sen den släpptes, och häpna över drivet, energin och bildbegåvningen. Vilken perfekt start på Spöktober!
The Evil Dead finns att strömma på bl a SF Anytime.
Tidigare Spöktober-texter:
Fira Spöktober med Skärmtid – ett läskigt inlägg om dagen!
Skärmtid 
Lämna ett svar till Ring IT-supporten! DET är för lite clowner i nya King-serien (Spöktober 2025) – Skärmtid Avbryt svar