The Velvet Vampire (1971) är en psykedelisk, drömsk counter culture-rysare i vilken en dödligt charmig vampyr vid namn Diane LeFanu — en blinkning till Sheridan Le Fanu — förför unga airheads och isolerar dem i sitt ökentillhåll, där de får agera sällskap, sexuella partners och föda. När hon riktar sin uppmärksamhet mot ett vackert men urbota tråkigt par går dock inte allt som förväntat. Fördärv, själslig korruption och ond bråd död följer som ett brev på posten.
B-filmsregissören och Roger Corman-alumnen Stephanie Rothman kombinerar i The Velvet Vampire det på tidiga 1970-talet så populära exploitationtemat kvinnliga (gärna lesbiska) vampyrer (tänk Vampyros Lesbos, Daughters of Darkness, Hammers Karnstein-trilogi) med lika tidstypisk kalifornisk chill – detta är lika mycket en hangoutfilm som en skräckrulle. Celeste Yarnall är underbart campig i huvudrollen, en fashionabel blodsugare klädd i ett otal fantastiska outfits – det är värt att se filmen bara för hennes stil, faktiskt. Men det finns också andra skäl, inte minst är det intressant att se hur en film från 1971 hanterar sånt som sektliknande grupper, manipulativa ledare och ödsliga ‘compounds’ i en post-Charles Manson-tidsera.
The Velvet Vampire hittade aldrig sin publik när den gick upp på bio 1971 – den hamnade mellan stolar, biografer visste inte om de skulle marknadsföra den som en traditionell skräckfilm eller trycka hårdare på exploitationvinkeln. På senare år har den fått lite återupprättelse även om den nog fortfarande är en acquired taste. Jag gillar den! Den har en förhöjd, glittrande kvalitet och jag älskar att blodsugarens hemvist är ute i öknen — inte första stället man letar efter en vampyr på. Filmen var en uppenbar inspiration för Anna Biller när hon gjorde sin underbara The Love Witch (2016). Celeste Yarnall då? Hon lämnade i princip filmbranschen i mitten av 1970-talet och blev framgångsrik mäklare innan hon sadlade om på nytt — och blev doktor i hälsovetenskap.
Läs även våra tidigare Spöktober-inlägg:
A-kurs i skräckfilm del 2: Hellraiser
A-kurs i skräckfilm del 1: A Nightmare on Elm Street
Doomwatch: när kommer ekoskräcken tillbaka?
Evil Dead: Sam Raimis hyperkinetiska debutfilm är bättre än någonsin
Fira Spöktober med Skärmtid – ett läskigt inlägg om dagen!
Poddtips: kickstarta Shocktober med ett dödsskönt snack om Final Destination
Skärmtid 
Lämna ett svar till Spoorloos: besatta män och andlös spänning i klaustrofobisk kidnappningsklassiker (Spöktober 2025) – Skärmtid Avbryt svar