Två fördömda män flyr från Île du Diable, även känd som Djävulsön, den brutala straffkolonin utanför Franska Guyanas kust. Marcel, en gammal vetenskapsman, vill inget hellre än att återvända till sin fru och sitt arbete. Lavond, en före detta bankir, är fast besluten att hämnas på de människor som en gång satte honom bakom galler.
Duon lyckas ta sig till Marcels hem, men den medtagne vetenskapsmannen avlider snart, dock inte innan han presenterar Lavond för sin fru Malita och avslöjar deras otroliga uppfinning – ett sätt att krympa människor till dockstorlek! Marcel och Malita vill att deras forskning ska gynna hela mänskligheten – tänk hur mycket längre jordens resurser skulle räcka om alla människor var små! – men Lavond ser i upptäckten en möjlighet att fullfölja sin hämnd. Han förvandlar sig till Madame Mandilip, en dockmakare, och tillsammans med Malita, som till varje pris vill fortsätta sin avlidne makes arbete, börjar han infiltrera societetsvärlden i Paris där hans tidigare vänner, nu fiender, lever lyxliv.
The Devil-Doll (sv. Hämnden, 1936) är den amerikanske regissören (m m) Tod Brownings näst sista film, och även om den inte är ett mästerverk är den klart minnesvärd – och precis som i Freaks (1932) är skräcken mer stämningsfull och obehaglig än in your face-chockerande. Brownings fingertoppskänsla för detaljer är tydlig, det görs alltid så många intressanta val i scenerna, av såväl skådespelare och kameramän som scenografer och kostymörer. Berättarglädjen är påtaglig, inte minst i de många festliga effekttunga scener då förminskade människor (och djur!) interagerar med den “normalstora” världen.
Men specialeffekterna i all ära, bäst i filmen är nog trots allt Rafaela Ottiano som Marcels besatta änka Malita, med vilt stirrande blick och en Bride of Frankenstein-aktig vit strimma i håret. ”Vi kan krympa hela världen!”, utbrister hon vid något tillfälle. Lionel Barrymore i drag som Madame Mandilip är en annan höjdpunkt.
Det är synd att så få av Brownings (många) filmer går att se utan större ansträngning. Flera är helt sonika förlorade, och för vanliga filmdiggare blir det ofta stopp efter Dracula (1931) och Freaks. På YouTube kan man emellanåt hitta någon halvtaskig version av The Show (1927) eller The Unknown (1927). Fantastiska Mark of the Vampire (1935) finns också bevarad. Men vad man önskar är ju att någon tar ett helhetsgrepp på en av det tidiga Hollywoods allra främsta talanger och ger sig på en samlad återutgivning.
Läs även våra tidigare Spöktober-inlägg:
The Long Walk: Cooper Hoffman lyser i brutal King-filmatisering
The Velvet Vampire: drömsk arthouse möter krass exploitation
A-kurs i skräckfilm del 2: Hellraiser
A-kurs i skräckfilm del 1: A Nightmare on Elm Street
Doomwatch: när kommer ekoskräcken tillbaka?
Evil Dead: Sam Raimis hyperkinetiska debutfilm är bättre än någonsin
Fira Spöktober med Skärmtid – ett läskigt inlägg om dagen!
Poddtips: kickstarta Shocktober med ett dödsskönt snack om Final Destination
Skärmtid 
Lämna ett svar till Ring IT-supporten! DET är för lite clowner i nya King-serien (Spöktober 2025) – Skärmtid Avbryt svar