”A plot that only a very simple-minded sadist would take seriously sustains an anthology of gory killings and maimings – by lion, bear and gorilla, careless surgery, bombing, stabbing, motor accident and falling from a height. Bandages are torn from unhealed wounds, whips slashed at snarling beasts, the bare thighs of the mad doctor’s lovely victims spreadeagled across the screen. (…) There are a few genuine circus high-wire shots that seem considerably more thrilling than the monotonous massacre below, but the film’s main concern is with satisfying those who find imaginary mutilation entertaining.”‘
Där har ni ärevördiga Monthly Film Bulletins minst sagt snorkiga recension av brittiska skräckisen Circus of Horrors från 1960, men smaskigare säljtext är svår att hitta på själv! Filmen är – tyvärr – med dagens ögon kanske inte riktigt så upprörande, men ändå klart härlig.
Till handlingen: Dr Rossiter (Anton Diffring, mer om honom strax) är en mycket skicklig men också fullkomligt samvetslös plastikkirurg som sjappar efter (ännu) en misslyckad operation som lämnar hans patient/offer missbildad och olycklig. Rossiter byter skepnad till Dr Schüler, lurar till sig en cirkus och lockar in diverse ärrade slashasar som tar anställning i utbyte mot att han opererar dem snygga. (Briljant affärsidé!) Men när cirkusartisterna efter ett tag börjar mopsa upp sig och vill ge sig ut i samhället och söka nya jobb råkar de ut för mystiska och hårresande dödsolyckor, en efter en, mitt under pågående föreställningar. Undrar vem som ligger bakom? En stilig polis går undercover i skepnad av journalist och nystar i fallet.
Det ska sägas att Circus of Horrors är en ytterst tramsig film med fullkomligt osannolik plot och rätt så risiga makeup-effekter. Men samtidigt har teamet Sidney Hayers (regi) och George Baxt – som ett par år senare gjorde stilsäkra häx-skräckisen Night of the Eagle tillsammans – levererat en omåttligt underhållande film.
Anton Diffring i huvudrollen var född i Tyskland men flydde klokt nog strax innan andra världskriget bröt ut. På grund av sitt ariska utseende fick han spela nazist i en miljard filmer, inte minst Örnnästet. Han är återhållet diabolisk i huvudrollen, och resten av casten bjussar på karaktärsskådismums i form av Donald Pleasence, Kenneth Griffith och Walter Gotell, som spelade lakoniske General Gogol i flera Bondfilmer. Allt detta sammantaget betyder hög mysfaktor!
Circus of Horrors finns på Cultpix och Netflix.
Läs även våra tidigare Spöktober-inlägg:
Anguish: snurrig surrealistisk spänning i flerbottnad film i film i film i film
A-kurs i skräckfilm del 4: The Mummy
Läskigt överspel i Tod Slaughter-triumfen The Face at the Window
The Thrill Killers: sadister och dårar i Stecklers svar på Psycho
Sektledare, urfolksmagi och tequila-demoner i Poltergeist 2 och 3
The Invisible Ray: Karloff & Lugosi i strålande Universal-raffel
A-kurs i skräckfilm del 3: The Amityville Horror
The Devil-Doll: mysrysig berättarglädje i Tod Brownings näst sista
The Long Walk: Cooper Hoffman lyser i brutal King-filmatisering
The Velvet Vampire: drömsk arthouse möter krass exploitation
A-kurs i skräckfilm del 2: Hellraiser
A-kurs i skräckfilm del 1: A Nightmare on Elm Street
Doomwatch: när kommer ekoskräcken tillbaka?
Evil Dead: Sam Raimis hyperkinetiska debutfilm är bättre än någonsin
Fira Spöktober med Skärmtid – ett läskigt inlägg om dagen!
Poddtips: kickstarta Shocktober med ett dödsskönt snack om Final Destination
Skärmtid 
Lämna ett svar till Poddtips: skräck i Salong 3 (Spöktober 2025) – Skärmtid Avbryt svar