Lee… who? Att Cronin skulle få sitt namn före filmtiteln som en annan Carpenter eller Spielberg kändes klart otippat. Men det är tydligen inte bara hans brakgenombrott med råa Evil Dead Rise för tre år sen som plötsligt gett honom auteurstatus, utan också att Warner vill markera att detta INTE är The Mummy-rebooten med Brendan Fraser och Rachel Weiz som Universal ska släppa 2028. Den torde bjussa på feelgood, för den här filmen är riktigt elak.
En mer passande titel hade varit Jason Blumhouse’s Sam Raimi’s Lee Cronin’s The Evil Dead Exorcist featuring a Mummy, för den har väldigt lite med den klassiska Universal-rafflet att göra. Men jag klagar inte, för det här är det roligaste jag haft på bio på länge. Cronins take på Mumien är en extremt atmosfärisk och helt gloriöst kläggig skräckis som vältrar sig i tånaglar som ruttnar, hudstycken som lossnar, hårtestar som är svinäckliga, och onämnbara fläckar som sprider sig på golvet och tak och till och med låter läskigt. Allt gjort med (till synes) bara praktiska effekter vilket alltid är så härligt!
Fotot av Dave Garbett (även Evil Dead Rise) är riktigt mustigt, med en massa splitfokus/splitdiopter-scener, alltså där både förgrund (exempelvis en snuskig fot) och bakgrund (exempelvis en rädd skådis) är i skärpa. När splitfokusens mästare Brian De Palma bjuder kanske på 4-5 bilder per film om han är på gott humör så formligen STRÖSSLAR Lee Cronin med splitfokus, säkert över 20 gånger. Jag älskar’t!
The Mummy är årets hittills mysigaste skräckfilm. Se den på den stora duken! Både för fotot och för ljudmixen (med ständiga dova morranden och gurgel) som också är top notch.
Lee Cronin’s The Mummy går på bio nu.
Skärmtid 
Lämna en kommentar