Från Jalle, Julle och Hjulius till Kalles Klätterträd – 10 av de bästa svenska gamla barnprogrammen

”Vilket barnprogram traumatiserade dig mest när du var liten?” Det är en fråga som med jämna mellanrum dyker upp. Det brukar vara (när 70-talister svara i alla fall) Tårtan, Vilse i pannkakan, Lillstrumpa och Syster Yster. Frågan dök nyss upp när roliga och kompetenta ”Filmoraklet” på instagram (Johan Lundström – fun fact, vi har recenserat film/tv ihop i SVT:s Go’Kväll) listade sina värsta. Jag läste i kommentarerna och det var ett jäkla… förlåt men vilket gnäll på barnprogrammen? Nu vill jag att alla tänker på några saker: det som är konstigt för dig att se tillbaka på NU är inte samma sak som det du tyckte var konstigt som liten. Och ”traumatiserad” är inte samma sak som att du tyckte nåt var läskigt eller obegripligt. Läskiga och obegripliga (i viss mån) tycker jag barnprogram och barnfilmer faktiskt kan – och ska – kunna vara. Bröderna Lejonhjärta, eller varför inte Toy Story 3 har minst sagt mörka teman som döden och övergivenhet men ingen dissar väl dem.

Anywho! Därför tänkte jag i god Skärmtidanda sprida GLÄDJE och pepp och lista de gamla barnprogram som jag tycker var bäst. Ehm mitt minne är minst sagt fuzzy när det gäller gamla, så ingen blir gladare än jag om ni kommenterar och matar på med sådant ni gillade. Men här kommer min lovebombing på barndomens svenska barnprogram!

Loranga, Masarin och Dartanjang (1975)
Dockor! Toivo Pawlos berättarröst! Pierre Lindstedt! Kanske världens mest svängiga intromusik! Det här programmet som gjordes efter Barbro Lindgrens absurda och absurt roliga böcker håller än i dag – fråga mina barn, 3 och 5.

Kalles Klätterträd (1975)
Hur mysig?! Medan hans morfar läste tidningen berättade Kalle om sitt liv i skolan, i affären och om Emma som bara finns i fantasin, men hon e fin, tycker Ka-lle! Toivo Paolo är berättarröst även här, Jojje Wadenius gjorde ledmotivet som alla vi 40plussare kan tralla på.

Trazan och Banarne (1976-1982)
Som jag älskade – och älskar – Trazan och Barnarne! Så otroligt svängigt och roligt. Som vuxen fattar man också blinkningarna, det var ju till exempel dr Jekyll och dr Hyde som parodierades när Barnarne blev Hemliga Arne och tipsade om bus man kunde göra. ”En till syrran – en till mig!” Så har vi Olyckan, Obedolyckan som faktiskt har en rejäl pedagogisk knorr – använd hjälm!

Bamse (1972-1973)
Finns inget bättre än gamla Bamse när man ska introducera barnen till tv och tecknat. Många gör sig roliga över ljudeffekterna, okej, även jag. Varför är det ordet ”HODJA” som utstöts när Bamse ska öppna en tung dörr?! och ”lille Skutt-gråta” är världens bästa uttryck för hysterisk gråt. Skitsamma. Mysigt och härliga Indiana Jones-liknande äventyr med världens tryggaste Olof Thunberg som berättarröst. Ah. Olof Thunberg. Obs Gretas farfar om ni missat det! Legendsläkt!

Fem myror är fler än fyra elefanter (1973 – 1976)
Behövs motivering?! Legender. Aktuella än i dag då klippet från H-sången där Magnus, Brasse och Eva dansar i vita sjömanskostymer alltid visas på backdropen på Håkan Hellströms konserter.

Från A till Ö  (1974–1975) 
Birgitta Andersson och Bert-Åke Varg i huvudrollerna som Hedvig Hök och ugglan Helge. Hedvig hade telefon med bild och uppfann alltså FaceTime.  Hedvig tvungen att flytta från sin lägenhet i Stockholms innerstad efter att hyresvärden har sagt upp hennes kontrakt, hej 70-talets politiska något obarnvänliga vinklar! Men jag gillar det. Våga vara politiska i barnprogram, är fan noll sånt nu. REA, kom tillbaka!

Den vita stenen (1973)
Dör. Alla känslorna man kände. Utan Den vita stenen, inget Kärlek och anarki, förresten.

Vilse i pannkakan (1975)
Lite crazy? Ja. Originellt? Ja! Finns inget värre än att höra den där skiten om ”Staffan Westerberg förstörde min barndom”. Var glad att du slapp växa upp med generiskt skrik-animerat med AI-röster där allt handlar om att ”vara en bra kompis” och ”våga va dig själv”. Alltså missförstå mig inte, det är viktiga saker men lite flum och surrealism och knasig berättarteknik är också viktigt!

Bröderna Dal och professor Drövels hemlighet (1978)
Okej inte svensk men norsk, men eftersom någon hade MAGE i det där kommentarsfältet att nämna det här som ”värst” så tar jag med det som BÄST! Det här programmet lärde mig allt om vad en riktigt bra cliffhanger är.

Jalle, Julle och Hjulius (1960-1987)
Första gången jag hörde östgötska och kunde inte fatta att verkliga människor pratade så där. Pitchen ”två kasperdockor och deras bil” låter inte glödhet idag men jag gillade det! Trivia: Natten mot den 31 oktober 2011 stals dockorna och bilen som i serien gestaltade Jalle, Julle och Hjulius vid ett inbrott i SVT:s lokaler i Norrköping. Vilka monster till tjuvar! (Bonus: kolla början på det här klippet med tv-tablån, ”sovjetisk bildkonst” hehe.)

Någon gång snart ska jag lista de bästa barnprogrammen som finns i vår samtid, för oj oj oj vilka bra det finns. Grattis alla barn och tack SVT och UR!

De flesta barnprogrammen i texten finns på SVT:s Öppet Arkiv.