Söndagsklassikern: 12 edsvurna män (1957)

Tre minuter in i rättegångsdramat 12 edsvurna män (12 Angry Men) utbrast jag ”gud vad bra den är” och sedan papegojupprepade jag det typ tio gånger under filmens gång.

Jag började med projektet ”Söndagsklassikern” (att se en filmklassiker varje söndag) exakt för att ta mig i kragen och se sådana här filmer. Inte bara slappt fjärrkontrollklicka med chipskladdig hand på halvbra krafs som ligger under ”Nytt hos oss”-rubriken på streamingtjänsterna.

Så klart kände jag till 12 edsvurna män och handlingen innan, men jag har faktiskt bara sett pastischer: One Angry Veronica, som ett avsnitt av Veronica Mars hette och Simpsons-avsnittet som parodierar filmen. En snabb googling avslöjar att det finns oräkneliga hyllningar och parodier, en rysk version, en kinesisk, och det finns även en 12 Angry Lebanese – The Documentary, en dokumentär som handlar om att man ska sätta upp Tolv edsvurna män i ett fängelse med fångar som inte kan läsa.

Filmen var inte heller en film från början, utan ett tv-drama. Manuset blev teaterpjäs. Pjäsen blev film:

En ung man står åtalad för mord på sin far, och en jury på tolv män ska avgöra om han är skyldig eller oskyldig. Om han döms, väntar dödsstraff. Det är en het sommardag i New York City, och fläkten fungerar inte i det klaustrofobiska rummet där juryn ska diskutera saken. Alla vill bli klara snabbt och gå därifrån. Till en början verkar det som om juryn blixtsnabbt kommer att enas om en fällande dom, men en ensam jurymedlem (fint spelad av Henry Fonda, ja Jane Fondas pappa) börjar ifrågasätta bevisen.

Med smart argumentation samt ett och annat trix (kniven!)  ifrågasätts fördomar och rättssäkerhet. De blir svettigare och svettigare i det instängda rummet, men sakta men säkert förändras juryns inställning, och vad som verkade vara ett enkelt fall blir en strid.

Ofattbart hur det kan vara spännande exakt varje sekund fast de bara sitter i ett rum och pratar.

Det är så otroligt skickligt skrivet och regisserat (regi av Sidney Lumet och Reginald Rose skrev manus baserat på hans egen pjäs Twelve Angry Men). Ofattbart hur det kan vara spännande exakt varje sekund fast de bara sitter i ett rum och pratar. Varje jurymedlem är helt klockren, man förstår exakt vem personen i fråga är.

Det enda som känns inaktuellt är egentligen att det är tolv män, annars kändes den kusligt aktuell och viktig. Toxisk maskulinitet (trots att termen inte fanns då), klassförakt, och det är en rasistisk tirad som gör att de andra reagerar på ett sätt som gjorde att jag fick rysningar.

Jag är både grymt imponerad och inspirerad! Vilken superfilm. Givetvis högsta betyg: fem svettiga skjortor till 12 edsvurna män.

(Fun fact! Jag trodde jag skulle bli galen för att jag kände igen jurymedlem 7 så mycket. Inte utseendet, men rösten… åååhh var – var – var – var… så DING DING sa det i huvudet när jag kom på det: snälla gubben i Sandra Bullock- romcommen Medan du sov. Jack Warden heter skådisen.)

12 edsvurna män går just nu att streama på Prime, men kan också hyras.