För 20 år sedan kom dramakomedin Djävulen bär Prada, som byggde på romanen med samma namn. Vi fick följa den unga nyutexade journalisten Andy (Anne Hathaway) som vill bli en Viktig Reporter Och Har Ett Kall men bara landar jobbet som assistent på Runway – ett (fiktivt) modemagasin. Det styrs med järnhand, minst sagt, av Runways chefredaktör och chef från helvetet Miranda Priestly (Meryl Streep) och vi följer Andys kamp med omöjliga uppdrag, ständiga förolämpningar och oförstående pojkvän. Men också hur hon får en rejäl glow up och går från ful tönt (ehhh det är Anne Hathaway vi snackar om) till ett Chanelklätt streetsmart proffs.
Det var inte direkt en hemlighet att Runway var amerikanska Vogue och häxan Miranda var den legendariska Vogue-chefredaktören Anna Wintour och detta gav filmen så mycket extra lyster och PR att den inte bara blev en publiksuccé utan i dessa hjälp-kan-vi-hitta-en remake-sequel-som-drar-folk-tider alltså nu fått en uppföljare.
Tvåan tar avstamp i tidnings- och tidskriftsdöden, och genom en twist börjar Andy och Miranda åter jobba ihop på Runway. Men tiderna är inte som de varit. Sociala medier, svikande upplagor och hänsynslösa ägare och konsulter hotar det anrika magasinet.
Ida och Per har sett uppföljaren med det fantasieggande namnet Djävulen bär Prada 2!
Ida: Vad har du för förhållande till ettan?
Per: Rätt ljummet, ärligt talat. Jag såg den och gillade den men har inte varit något enormt fan. Men nu har jag dragits med i den massiva PR-kampanjen för uppföljaren och blev såpass sugen att jag såg om ettan! Eller åtminstone en recap på youtube. Anne Hathaway och Emily Blunt såg jätteunga ut och det var härligt att se en supercut med Miranda Priestleys iskalla sarkasmer utan några onödiga transportsträckor mellan.
Ida: Det märks att tiden har gått. När man ser gamla filmen nu inser man att Andy är en jävla sopa. Ursäkta men det ÄR ett helt otroligt jobb du fått?! Du är nyutexad och får jobba i NYC direkt under en av de mäktigaste i tidskriftsbranschen? Liksom självklart att jobbet är krävande – din chef har ett extremt krävande jobb?! Sedan har vi hennes dubbel-sopa till pojkvän (spelad av Adrian Grenier). Men buhuuuuuuhuuuuu att Andie inte har tid med honom, eller kommer för sent. Vad sägs om att stötta henne och ha lite förståelse? Dumpa honom för i helvete!
Per: Hehe ja! Vilket filmvärlden också gjorde, fast med med Adrian Grenier då. Han försvann i princip efter Entourage (“to embrace a quieter life on a 46-acre sustainable ranch in Bastrop, Texas” enligt google) vilket kanske var lika bra, han hade dessutom fyllt noll funktion i tvåan. Här handlar det inte om att Andy ska stå på sig och inte låta sig hunsas av Miranda utan mer om att de tillsammans kämpar mot historielösa och rovgiriga kapitalister utan känsla för mode. Vad tyckte du om handlingen?
Ida: Jag uppskattar att man lämnat den lite förlegade synen på kvinnliga chefer som elaka häxor som huvudstory. Man ser faktiskt rejält mycket mer av systerskap än konkurrens bland kvinnorna. Och det är intressanta och högaktuella ämnen – AI, tidskriftsdöden, kvalitetsjournalistik som ingen vill betala för samtidigt som VD:ar tar ut enorma löner, neddragningar… men dessa viktiga ämnen slarvas bort och försvinner i allt annat som ska hinnas med. Som klädbyten. Och meningslösa fester/middagar som ska motivera dessa klädbyten. Jag tror att det fanns ett bra manus där inne – sedan kom alla sponsorer och producenter och chefer och krävde mer yta och designer labels och mindre seriöst tråk och jaha, där är vi nu.
Per: Ja, jag gillade också spåren om att journalism är viktigt och kapitalister är onda men det blev svårt att ta det på allvar när vi samtidigt förväntas sitta och flämta av upphetsning av alla märkeskläder och handväskor och alla designikoner som fladdrar förbi som sig själva: Donatella Versace, Tom Ford och ett gäng andra. Antikapitalismen lirar inte hundraprocentigt med den helt ogenerade hyllningen till konsumtion och lyxprodukter.
Ida: Nu var liksom sensmoralen: “det är bra med pengar, men ÄNNU bättre med ÄNNU mera pengar!” Vad tycker du annars om skådisarna? För mig stod faktiskt Emily Blunt ut som den neurotiska Emily, hon stod för exakt alla skrock och fniss under filmen. (Dessutom väldigt snygg i sina Dioooooor-outfits). Hon och en nedfulad multimiljardär spelad av Justin Theroux som gaggar om att han vill ha en raket till solen (hans karaktär måste bygga på Jeff Bezos) var härliga ihop. Och mysiga och varma Stanley Tucci också. Alltid bra.
Per: Håller med! Blunt och Tucci var bäst. Hade velat se mer av båda, särskilt Emily Blunt vars rollfigur hade mer djup än Andy som fortfarande är samma lätt irriterande bekräftelsetorsk som i ettan. Minuspoäng dock för den menlöse australiske fastighetsförvaltaren (också råkapitalist, fast en av de goda) som Andy dejtar. Trodde det var nån rik typ som spelade sig själv först men han är tydligen skådis…
Ida: Ja en sån vanlis till kille?! Det kärleksspåret kunde de verkligen hoppat över. Överhuvudtaget, RENODLA!
Per: Men du apropå att de [minimal spoiler] åker till Milano och frotterar sig med kändisar på modeveckan: är du såpass modeintresserad att det blev ett extra plus?
Ida: Jag är absolut modeintresserad men känner noll inför “äkta” kändisar. Liksom det är ju också the curse med sociala medier. “Oj kolla i filmen, där är Law Roach som glimtar förbi!” ja men jag kan se honom prata varje dag på instagram. Law Roach, min gode Per, vet du så klart vem det är.
Per: Vafan det är väl klart jag vet! [Ber en ung person googla: jaha det var Zendayas berömde stylist tydligen… vem var Zendaya nu igen] Men du, ska vi sätta betyg? Det här var ingen homerun direkt, håller med om att de skulle stekt några plot-trådar och renodlat. Men det är rappt och underhållande och mysigt att se Meryl Streep göra sin paradroll igen, så det blir en trea för mig.
Ida: Tack vare Emily Blunt och en del faktiskt roliga repliker så blir det en trea från mig med!
Djävulen bär Prada har biopremiär fredag 1 maj.
Skärmtid 
Lämna en kommentar