I december är David Fincher äntligen tillbaka med sin nya film The Adventures of Cliff Booth, en uppföljare till Tarantinos Once Upon a Time… in Hollywood. I väntan på det gör Sommarklassikern ett återbesök till Finchers hittills bästa film: Zodiac från 2007.
En seriemördarfilm med 10 procent mord och 90 procent polisongbärande män som pratar, grälar, funderar, idisslar, bollar teorier, dricker kaffe – hur kan man inte älska det? Zodiac blir bara bättre och bättre för varje år.
Det är sommaren 1969 och en mördare härjar i Kalifornien. Ett brev med ett mystiskt chiffer landar hos redaktionen för San Francisco Chronicle. Den ärrade, sardoniske och hårt krökande reportern Paul Avery (Robert Downey Jr) blir satt på fallet, men kollegan Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal) som är politisk skämttecknare anställd på heltid (det här var som sagt ett tag sedan), blir besatt av fallet, lyckas avkoda chiffret och tjatar sig in i spaningsgruppen. Sen följer en lång och snårig jakt på den bestialiske mördaren.
Filmen bygger på den bok Graysmith senare skrev om fallet, och det finns inte en död minut nånstans. Precis som klassikern Alla presidentens män, en annan journalistromantisk favoritfilm, lyckas Fincher och hans manusförfattare James Vanderbilt hålla spänningen uppe exakt hela tiden, trots att rätt lite händer mer än att män med sjuttiotalsfrisyrer resonerar med varann vid orange-färgade skrivbord. Istället frossar man i telefonsamtal, arkivbläddring och redaktionsmöten, handskrivna kodbrev så frasiga att man nästan känner papperet mellan fingrarna – allt vackert fotat av Harris Savides. Och när väl Zodiakmördaren dyker upp är det nästan plågsamt ruggigt.
Rollbesättningen är makalös ner i minsta biroll och samtliga är lysande. Att Mark Ruffalo och Downey Jr skulle vara tokbra är närmast givet, största överraskningen för mig (som aldrig följde Cityakuten på den tiden) är Anthony Edwards, de små gesternas man, som har ett trivsamt buddy-tugg tillsammans med Ruffalo, en sparring som är en njutning i varenda scen. Och den långa showstoppern med obehaglige Arthur Leigh Allen – briljant gestaltad av John Carroll Lynch – är en masterclass i foto, klippning, regi, dialog och spel.
Sen är det förstås kul för en gammal bibliotekarie att Fincher, precis som i Seven, låter biblioteket spela en liten men viktig roll i detektivarbetet. Det finns inte någon motsvarande episk Library of Congress-åkning som i Alla presidentens män, men varje gång den geekige Graysmith pratar om att »åka till bibblan« eller med kinder rosiga av upphetsning plockar fram sina tummade kodböcker (och direkt blir brutalt tråkad av en djupt sarkastisk och briljant Robert Downey Jr) blir det väldigt varmt i mitt bibliotekariehjärta.
Zodiac finns att strömma på exempelvis Netflix.
Skärmtid 
Lämna en kommentar