Oktober här och vi inleder äntligen Skrämtid-månaden! Här kommer vi att skriva om nya kusligheter varje dag, och först ut är en riktig gammal goding.
SVT Play har som alla vet blomstrat de senaste åren, med ett helt fantastiskt utbud och stor fingertoppskänsla. Men en genre är sorgligt försummad: skräck. Detta blir särskilt tydligt oktober varje år, då samma handfull filmer dyker upp: Romeros råa Night of the Living Dead, Cormans mysiga A Bucket of Blood, James Landis elaka The Sadist, William Castles spökhusrys House on Haunted Hill. Absolut inga dåliga filmer, tvärtom, men när de dammas av för fjärde eller femte året i rad så fort shocktober närmar sig blir det torftigt, och att flera av dem är public domain och kostar inget eller lite för SVT att visa gör det hela ännu fattigare.
Men nog klagat! SVT Play är bland det bästa vi har och vi inleder årets shocktober med en riktig goding som ingår i det årliga SVT-paketet: The Most Dangerous Game från 1932. En tajt och nätt liten skräckis på perfekta 63 minuter regisserad av Irving Pichel och Ernest B. Schoedsack, den senare mest känd som en av regissörerna bakom King Kong som släpptes året efter. Filmen är den första adaptionen av Richard Connells novell från 1924, vars suggestiva grundtema – mänskligt villebråd! – lett till ett helt gäng mer eller mindre trogna adaptioner genom åren, inte minst Jean Claude Van Damme-mackan Hard Target eller Blumhouse-satiren The Hunt.
The Most Dangerous Game spelades in på nätterna i samma överdådiga djungelkulisser som användes för King Kong, med Fay Wray och Robert Armstrong (också från apklassikern) i två av rollerna. Efter en pratig och stel inledning lider den stilige jägaren slash författaren Bob Rainsford (Joel McCrea från Hitchcocks Utrikeskorrespondenten) skeppsbrott och hamnar som enda överlevande på en ö, där den mystiske och excentriske Greve Zaroff (Leslie Banks) härskar, med extratjock rysk brytning och vilda, ständigt uppspärrade ögon. Greven är också han storviltjägare, och lägger ut texten om hur uttråkad han blivit av vanlig jakt, ända tills han upptäckte ”the most dangerous game” och fick peppen tillbaka.
I det gotiska slottet finns också Eve Stowbridge (Fay Wray), en gäst från ett tidigare skeppsbrott, som diskret försöker få McCrea att greppa det vi anat redan från början: de är i själva verket fångar hos den galne greven, läcker kanonmat som snart ska bli mänskliga villebråd i Zaroffs brutala gentlemannajakt genom öns buskage!
McCrea och Wray lyckas dyrka upp Zaroffs hemliga troférum. Där förväntar man sig uppstoppade människohuvuden med ansikten förvridna i dödsångest i långa rader längs väggarna, men man får bara ett sketet huvud i papier maché. (Det visar sig att scenen var mycket längre i ursprungsversionen, med huvuden konserverade i glasburkar och annat läbbigt, men 1931 års testpublik rusade i panik mot utgångarna och scenen trimmades rejält.)
Så långt är allt småtrevligt, men här kommer filmen verkligen igång på riktigt, för nu följer en lång jakt genom King Kong-kulisserna med en alltmer galen greve med pilbågen i högsta hugg. Det finns några för tiden klart avancerade reverse dolly-bilder där Wray springer genom buskage medan kameran rusar bakåt i närbild, och några smått hisnande scener vid ett vattenfall. Och det är pre-Code, så det bjuds på härliga doser våld.
Bäst i hela filmen är givetvis Leslie Banks, en brittisk teaterskådis som blev skadad under första världskriget och fick halva ansiktet förlamat och ett saftigt ärr vid ena ögat. Två attribut som blir perfekta komplement till hans enorma (och enormt underhållande) överspel som den flamboyante greve Zaroff.
The Most Dangerous Game (Mänskligt villebråd) släpps på SVT Play inatt.
Lämna en kommentar