Ja jösses vad mycket prat och spekulationer det varit inför Mike ”Midnight Mass” Flanagans nya take på Carrie – nu som tv-serie på Prime. Jag har bara sett första avsnittet, men här är 7 snabba tankar! Flanagan har verkligen gjort om Carrie rejält – han utgår från att alla redan kan storyn och har bestämt sig för att överraska på andra sätt.
- Carrie är inte det neurotiska freak som vi alla minns och älskar. Plus och minus för detta: det känns nytt och roligt att få en nyfiken och peppad Carrie som älskar böcker och vill uppleva världen. Men minus: det går inte att förstå att hon blir så utsatt. I boken och the OG, Brian De Palmas filmatisering från 1976 så kliar det ju liksom i kroppen på en, man FATTAR verkligen varför hon blir mobbad. Men den här Carrie är söt, välsminkad ”naturligt”, kan konversera och tar vänskapsinitiativ. Dessutom är Carrie lite av en kändis, alla vet (eller borde ha vetat med tanke på socmedia) och hennes bakgrund som instängd borde gjort henne mer intressant för de andra eleverna, nu är det bara massivt ointresse och noll empati. Hur kan hon bli så mobbad direkt?
- Serien utspelar sig i nutid. Det känns som ett bra extra lager eftersom vi nu har sociala medier och mobiler att nät-trakassera med. MEN! Ärligt, det har hänt en del på 50 år. Hela tampongscenen känns skitmärklig eftersom tabu, skräck och äckel kring mens känns extremt passerat. Det är en modern skola med moderna tjejer. Jag köper det inte.
- Musikläggningen är fru-ktans-värd. Varannan scen är en pissdålig generisk indierock(?)-låt, det känns typ som att man tittar på Love is blind där man strösslar med AI-låtar där texten ska passa in på situationen.
- Margaret White är typ lite rimlig? Det ÄR helt SJUKT med de där skolskjutarövningarna i skolan? Vem fan skulle inte bli traumatiserad av det. Där en polis ska rollspela maskerad massmördare i uniform som stormar in med draget vapen i klassrummet? Sedan har man gjort mamman till typ en modern republikan med konspirationsteorier som gaggar och bibeln och rätten att beväpna sig. Men hon är – hittills – helt klart mindre cray-cray.
- ÄR man så extremt jävla ohjälpsam i amerikanska samhället? Carrie ska alltså ha upplevt en Fritzl-liknande situation och aldrig lämnat hemmet. Hon får noll hjälp, inte ens någon som går med henne första dagen i skolan. En ny karaktär introduceras, en snäll granntjej, varför ringde hon inte soc när hon möter isolerade Carrie som liten? Noll psykologhjälp? Ingen förklarar för Carrie vad en mobil är?
- Vi får lära känna onda Chris. Jag är kluven. Ja nu är det en mer nyanserad karaktär, och man får också en förklaring till varför hon är så jävlig. Plus för den originellt vidrige pappan! Men öhhh… vill man inte bara hata henne? Hon var så härligt avskyvärd i 1976:an.
- Och sedan har vi det element som sticker ut allra mest. Slutscenerna i första avsnittet berättar alltså om att det finns typ en X-men-skola med andra ungdomar med speciella krafter, och ett par av dessa var också med på skolbalen, det hintas till och med att katastrofen var deras fel? Kanske blir detta superrimligt när man ser hela serien, nu känns det mer som ”öhhh vi måste göra en hel serie och vi måste göra nåt nytt och det krävs ett överraskande moment”.
Som ni hör har jag vissa ganska stora invändningar, men samtidigt var serien välgjord och jag kommer absolut se vidare. Vad tyckte ni?
En sista dödskalle utdelas till Prime för i HELVETE. Jag är prenumerant men nu är det ändå reklam hela-jävla-tiden (för kroppsrakhyvlar ? Nytt fenomen?), smart Prime att få alla att betala mer. Jag höll på att bli galen.
Alla avsnitt av Carrie streamas på Prime.
Lämna en kommentar